Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1846 och 1946
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANDRA AKTKN. 125
vittnade testamentet med mig, och vill jag särskildt visa
frun min tacksamhet för det jag kom öfver det, innan
släg-tingarne fingo nys derom. Samvetsgrant skall jag uppfylla
den dödes sista vilja. Måtte han sofva i ro och njuta de
saliges arfvedel i ett bättre land.
fru snabbelind (torkande sina ögon). Det får han nog,
ty han var en god menniska. Herr hofpredikanten håller
säkert ett vackert liktal öfver honom.
ängelvinge. Lita på det, min hederliga fru Snabbelind.
—• Han förtjente det. Också ska jag göra honom så bra
som möjligt (Bordel börjar småningom höja sig.)
fru snabbelind (skjuter tillbaka sin stol). Herre min
Gud! — Hvad är det?
ängelvinge (skjuter äfven tillbaka sin stol). Det ligger
väl ingen under bordet. (Båda stå upp på hvar sin sida
om bordstäcket och titta derunder. Säulaslcnius, uppkommande
genom golfvet under bordet och lyftande upp det på sill
hufvud, sträcker ut sina annar åt ömse sidor och fattar
Ängel-vinge och fru Snabbelind i deras näsor. Angelvinge och fru
Snabbelind skrika till, rycka sig tillbaka, laga sig ömmande på
sina näsor och springa ut, trängande hvarandra i dörren.)
Sjuttonde scenen.
OLOF BAUTASTENIUS. Sedan HILDUR och ADELMARK.
o. bautastenius (lyfter af sig och sätter ner bordel). Hvar
är jag nu igen? Jag tyckte jag nappade tag i två långa
krokar, med hvilkas tillhjelp jag kafvade mig upp. Än ränner
jag ner i jorden och än upp igen som en tomtpyse. (Ser sig
omkring) Men jag är nu hemma hos mig, Gud vare lof! . ..
Hvad är det der? (Tager papperet, som Angelvinge tappat och
öppnar derpå.) Mitt testamente! Hvem har knipit fram det!
(.Rifver sönder papperet och kastar bitarne på golfvet.)
Hildur (instörtande, kastar sig till sin fars bröst). Pappa!
Min goda, min stackars pappa!
adelmark (följande Hildur, omfamnande Bautastenius).
Hvilken outsäglig lycka! -
o. bautastenius. Hildur!... Mitt barn! Herr doktor!
adelmark. Här ha varit rysliga uppträden!
hildur. Min goda, min beskedliga pappa, hvar har du
varit hela detta långa förfärliga dygn?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
