Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
antira akten.
Åttonde scenen.
ERNST och AMALIA (utkommande från sidorummet
till höger).
ernst. Jag är som fallen från skyarne! Rudolf skulle
vara min rival, och dertill gynnad af er tant?
amalia. Tyvärr! Ni känner er kusins talang att ställa
sig in hos alla. Han har gjort sig bekant med tants alla
svagheter, och i det han har förstått att smickra dessa, har
lian hunnit allt närmare sitt mål.
ernst. Men dit han aldrig skall hinna, så sannt jag
lefver!
amalia. Tyst, tant kommer. (De draga sig tillhaka mot
bakgrunden och samtala sakta under följande scen.)
Nionde scenen.
DE FÖRRE. KNUT. FRÖKEN SILFVERSVANZ (något
gammal, men det oaktadt klädd som ung flicka och med
koketta åtbörder, utträdande tillika med Knut från
■rummet till venster).
knut (/’ det de komma ut, till fröken). Högst nervsvag,
min nådigaste fröken — det är klart som dagen. Ni tarfvar
en fullständig reparation.
fröken (sätter sig i en soffa). Käraste herr doktor, tro
mig, jag lider af för mycken känslofullhet. Jag blir så lätt
upprörd. Så, till exempel, känner jag mig böjd till vrede,
så snart jag ser en annan ung flicka.
knut. Jaså . . . men när ni ser andra gamla flickor då?
fröken. När jag hör talas om kärlek, blir jag så
underlig till mods.
knut. Gör ni det? (Känner henne pä pulsen.) Stackars
liten! (Ernst kysser Amalias hand.)
fröken. Hvad var det?
knut. Ah, ingenting! Min medbröder och lärjunge
kände endast unga fröken på pulsen.
fröken. Gör man det med lapparne?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
