Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Dottern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
såg på min röck . . . Då spratt jag till, ända till ytterlighet
förfärad . . . Jag hade bonjour på mig . . . jag hade glömt att
kläda mig i frack . . . Nu förstod jag allt, och jag tumlade
som en förlorad menniska ur sessionsrummet . . . Man glömde
snart de anmärkta bristerna i mitt protokoll; men aldrig har
man glömt bort min bonjour . . . om detta fördömda plagg
talar man ännu i dag . . . Alltsedan har jag beständigt gått
i svart frack . . . deraf kommer också mitt öfverflöd på denna
Guds gåfva . . . Men jag ser att du skrattar åt mig, Sofi
lilla! . . . Nå, det var också det jag ville, ty hvarje moln
på din panna fyller min själ med oro . . . Farväl, min lilla
flicka! . . . Farväl, goda tant! . . . Om en timme är jag tillbaka.»
Anker satte Sofia på soffan bredvid modern, kysste
henne och skyndade bort.
Flickans ögon, glänsande af tårar, följde honom till
dörren och stannade der länge sedan han gått ut. Derefter
uppsteg hon, närmade sig fönstret och såg upp mot
himmelen med sammanknäppta händer.
»En engel sände honom i vår väg,» sade modern;
»genom honom hafva vi förgätit hur olyckliga vi varit . . .
Mitt barn, om du en dag inte belönar honom såsom hans
goda hjerta förtjenar, skulle jag med grämelse tänka på den
stund du föddes!»
»Mamma, säg mig, kan mitt arma hjerta ersätta
honom förlusten af fader och moder?»
»För Guds skull, Sofi! . . . Hvad menar du med det? . . .»
»Jag vet mycket jag, mamma! . . . Ganska mycket . . .
Jag vet, att Gustaf inte får beträda sina föräldrars tröskel,
så länge han bär min ring på sitt finger . . . På år och dag
har han inte sett sina föräldrars boning, ty . . . han bär ännu
denna ring! . . .»
»Hvem har sagt dig det? . . . Han sjelf? . . .»
»Han? . . . Ack nej! . . . Skulle han säga det? . . . Han
som är så rädd att oroa mig med det minsta! . . .»
»Men kanske du misstar dig, mitt barn . . .»
»Jag skulle misstaga mig i något som rörer honom! . . .
Mamma! . . . Är det då omöjligt att dö när man är aderton
år! . . .»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
