Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
TUNNAJT.
»Och så kunde det äfven hända,» fortfor Ros, »att
mutter, den söta själen, inte tyckte om, att hennes lilla Olle
skvallrade om sådana der saker... Men apropå om krogen,
så kunde du just gå ner och skaffa oss upp något till
bästa... jag bjuder, jag, fast du är den ohöfligaste lymmel
under solen.»
Ros tog derpå fram en bundt sedlar och bläddrade
deruti.
è »Sjelf är bästa drängen,» sade Olof, »och jag har
dessutom slutat min qvällsvard för i afton.»
»Men om du får en hacka för ditt besvär, så har du
väl ingenting deremot?»
»Låt oss först fråga honom, som rår om den der
sedel-bundten... Går han in på att betala kalaset, så ser han
inte så noga på drickspengarne heller,» svarade den
oefter-rättlige Olof.
. Ros öppnade munnen för att svara, men spratt i
detsamma häftigt till, sprang upp från sängen, skyndade till
dörren, sköt för regeln och lade örat mot dörrspringan.
Olof följde honom med ögonen.
»Hörde du inte steg i farstun?» hviskade Ros.
Olof svarade intet, utan tog den öfvergifna sängen genast
i besittning och sträckte ut sig derpå, likväl uppmärksam
. på den besvärlige gästens alla rörelser.
»Det knackade bestämdt på köksdörrn,» mumlade Ros,
’bibehållande sin lyssnande ställning.
»Hvem är det?» hördes madamens stämma.
Olof hörde både knackningen och sin mors fråga, men
icke det svar, som följde derpå. Så mycket mer förvånad
blef han, när Ros tog ett skutt fram till sängen och med
den blixtrande knifven i sin hotande hand utropade:
»Det är du, din hund, som förrådt mig!»
Olof stirrade honom stinnt i ansigtet.
»Na är ni dum som en nors!... Jag visste ju inte
att ni var här.»
Ros spände ögonen skarpt in i Olofs ansigte och hoppade
sedan fram till fönstret och släckte ljuset, hvarefter han på
tåspetsarne åter närmade sig dörren.
»Nå, hur går det, madam Solberg?» hördes nu tydligen
en röst, så gäll, att den trängde igenom de båda dörrarna
»slipper jag in, eller ska jag bryta upp dörren?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
