Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TUNN AK.
108
matskedar, dito teskedar och en stor sockerskål, allt af
massivt silfver...»
£n stråle af den gladaste öfverraskning flög öfver
tiggardrottningens ansigte, och hon kunde ej tillbakahålla en
suck af*det slag, som ger sig luft, när en tung börda faller
ifrån hjertat.
»Och’ hvar är det som stölden blifvit begången?»
frågade hon. ,
»I ett hus vid Regeringsgatan hos en stadsmäklare med
namnet Röckner,» svarade Titz; »nog förmodar jag madam
hört talas derom.»
»J°> jag vill minnas, att jag hört det en gäng förut i
dag,» yttrade hon med ett allt mer och mer ljusnande
ansigte. N
»Jag kunde väl tro det... hela Stockholm talar derom ...
är det inte så?»
»Jo, visst är det så, herr öfverge val jèr.»
»Som sagdt är,» fortfor Titz, »det synes inte gerna
rimligt, att ett barn kunnat föröfva tillgreppet.»
»Jag delar herr öfvergevaljerns tanke,» sade hon, »att
något barn inte gerna kan ha gjort det, och hvar skulle det
för resten ha gjort af med godset, för inte kan en guldsmed
ha vågat mottaga så dyrbara saker af en tiggargosse?»
»Så förefaller det mig också,» svarade Titz, »men
emellertid måste jag taga de der parflarne något närmare’ i
ögonsigte... De stackrarne! De se minsann inte ut för att
kunna bära sig sjelfva, än mindre två hundra lod silfver.»
Titz tog ett ljus och gick till barnen, som halfsofvande
lutade sig mot hvarandra.
»Upp med ögonen, barn!» ropade han till dem,
»den som inte gjort något ondt, har ingenting heller att
frukta för.»
Han lyste den ena efter den andra i ansigtet, tills han
gått hela laget om, hvarefter han började ånyo och stannade
framför Rudolf, hvars oroliga blick första gången icke
undfallit honom.
»Hur är det fatt med dig, min stackars gosse?» frågade
han mildt, »hvarför ser du ängslig ut?»
»Den stackars gossen har varit sjuk och är alltid så
sjåpig, när någon främmande talar honom till,» inföll madam
Solberg ifrigt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
