Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TtJNHAN.
109
»Jag ska skaffa dig en annan sysselsättning, än att gä
och tigga.»
»Hm, hm I» mumlade Olof, stoppande ringen och
penningarne tillbaka i sitt träben.
Titz och polisbetjenten lemnade dervid rummet.
»Du vill inte bekänna, din • markatta, hvar du har
gömt bröstnålen?» ropade Titz till madam Solberg, som
fätt på sig kläderna igen.
»Jag vill aldrig ärfva Guds rike, om jag haft det
ringaste med den der bröstnålen att skaffa!» svarade hon
under en tjutande gråt.
»Jag skall nog få dig att bekänna, jag,» sade
öfver-gevaldigern; »marsch med dig i kurran och det på
ögonblicket!»
Derefter gick han ut. Efter honom följde de två
polisbetjenterna, förande med sig tiggardrottningen,
tiggargossen Rudolf och tiggargossarnes sparbössa.
Olof qvarstod i det inre rummet, lyssnande i mörkret
efter de försvinnande stegen. När dessa icke mera hördes,
gick hàn till fönstret och lutade sitt ansigte mot rutan.
Han såg vakten och polisbetjeningen aflägsna sig, och mellan
dem framskymtade hans moders hvita halsduk. Stödjande
sig på armbågarne, höll han sina båda händer för sitt
ansigte och en suck bröt sig väg mellan hans sammanpressade
läppar.
Så stod han lutad mot fönstret långt efter sedan
gränden blifvit öde på folk, då han hastigt vände sig om, väckt
af ett buller, som kom ifrån sängstället.
»Olof!» hväste en röst genom mörkret.
Det sista uppträdet med modern hade så bemäktigat
sig hans uppmärksamhet, att han alldeles bortglömt den
hemlighet, som med sängen var förenad.
»Ha alla gått sin väg?» hördes samma hväsande röst.
»Ja,» svarade Olof.
»Är du säker på det?»
»Ja.»
»Låt upp fönstret och se efter, om någon står qvar
utanför porten.»
Olof öppnade fönstret och såg efter.
»Jag ser inte till någon,» upplyste han.
»Godt!... Se efter i köket då, min gossel»
Olof gick ut i köket. Äfven der var mörkt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
