Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TüMKAN.
111
»Vill du inte vara så söt och gå efter en butelj öl åt
mig?» upprepade Ros.
»Jag tror det står en butelj öl i köket derute,» svarade
Olof; »vill ni jag ska ta fram den åt er?»
Ros tycktes förlägen, ty han dröjde något med svaret.
»Det är inte så friskt som det på krogen,» svarade han
slutligen.
»Jag är inte gerna springgosse åt någon,» utlät sig
Olof; »men för denna gången får det gå... Hit med
pengar ... jag lägger aldrig ut för andra.»
»Hå gubevars 1 sade Ros; »vänta, jag ska plocka fram
en hacka . . . det är svårt att i mörkret...»
»Den saken är lätt att hjelpa,» inföll Olof, som tog
en svafvelsticka från kakelugnen och påtände ljuset.
»Tack ska du ha, min rara pojke 1» sade Ros och
lemnade Olof några sedlar; »men efter du skaffar mig öl, så
kan du äfven ta med dig litet bränvin med tilltugg, helst
några varma bitar... gör du det?»
»Må ske dål» svarade Olof och gick.
Utkommen i korridoren, klef Olof pà med hårda och
raska steg, tills han kom ned i trappan. Der stannade han
och trampade på samma ställe allt svagare och svagare,
liksom ville han låta första att han verkligen gått. Länge
hade han ej uppehållit sig i trappan, da han hörde
köksdörren sakta öppnas och såg korridoren upplyst, men strax
derpå tillslöts dörren och ljuset försvann. Pà tåspetsarne
och med återhållen andedrägt smög han nu upp tillbaka
och lade ena ögat mot en springa i dörren. Då såg han
följande syn: 1
Midt emot dörren var köksfönstret beläget, framför
hvilket bordet stod, hvarpå tiggargossarne lagt sina
brödstycken. Under bordet hade Ros krupit och låg der
framstupa, liksom han. letat efter något. Hastigt drog han sig
tillbaka, reste sig upp frän golfvet, kastade skygga blickar
omkring sig och vände derefter sin högra hand mot ljuset,
som han haft med sig under bordet och nu höll i sin andra
hand. Olof kände sitt öga bländas af den glans, som med
ljusets alla färger strålade emot honom.
Tyst smög han sig bort från dörren, och lika sakta
begaf han sig utför trapporna, på hvars nedersta steg
han dröjde, lutande sitt grubblande hufvud mot den kalla
muren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
