Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
AFSKEDET.
»Herre Jesus, hvad det var bra!» skrek han ånyo och
fattade tag i hennes pels, badande den med sina tårar och
vrålande af glädje.
Tiggargossens jubelrop samlade folk kring vagnen,
åskådande med mycken förvåning uppträdet vid räcken..
Damen, synbarligen förlägen häröfver, lutade sitt ansigte
ner mot Olofs, hviskande:
»Kom upp till mig i morgon förmiddag... du måste
komma till mig... hör du det I» hvarefter hon skyndade
upp i äkdonet och tillslöt dörren efter sig.
Men Olof hörde ingenting. Ännu liggande pà sina
knän, stirrade han efter den bortilande räcken, till dess den
vek af vid ett gathörn och försvann för hans syn.
Dà sprang han upp och slog ihop sina händer, ropande
till de omkringstäende:
»Hvad vill ni?... Vill ni slåss med mig?... Vill ni
boxas med mig?... Hujl Det ska gä som en dans!...
Den kuren duger!... Huj!... Hvad det var roligt!...’
Hujl...»
Och dermed satte han af som en pil genom folkträngseln,
hoppade öfver somliga snödrifvor och gjorde kullerbyttor
öfver andra, skrattande, jublande, sà att hans röst àterskallade
i gränderna.
Nionde kapitlet.
Afskedet.
Dagen derefter klockan-åtta pä aftonen ilade en släde
ut genom Roslagstull.
Uti släden sutto tvänne karlar, den ene’insvept i
vargskinnspels och resmössa likaledes af skinn, hvilken nästan
helt och hållet skylde ansigtet, den andre i öfverrock af
mörkt kläde och filthatt. Bakpå släden stod en skjutsgosse.
Släden stannade några alnar bortom det sà kallade
Kräftriket, ett mycket gammalt värdshus, som ännu i dag
bibehåller sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
