Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MIDSOMMARAFTONEN,
145
icke ’heller till förglömmandes. Slutligen förbannade han
kortleken, den röda så väl som den blå, önskande dertill på
köpet kaffesumpen och sina tre systrar hin i våld och
mycket mera som ej så noga kan specificeras. Hvad han i
knget aldrig förmått, förmådde han nu, nämligen skrämma
alla han mötte.
Majoren hade _ icke heller underlåtit att notificera sin
broder hofmarskalken om sin lycka, och denne, sedan han
med glädjestrålande ögon länge betraktat det kärkomna brefvet,
yttrade till de personer, som då uppehöllo sig hos honom
på Himmelsta: »Den pojken står inte på bar backe, men för
att han inte må komma att göra det, eller illa använda det
goda, som en dag faller på hans lott, skall han söka
förvärfva sig kunskaper och ■ insigter, hvarförutan ingen rikedom
blir välsignelserik, intet stånd ädelt och ingen medborgare
aktningsvärd, och om han företrädesvis bör likna den gamla
adeln i något, så är det deruti, att han blir sina
unSer-hafvandes välgörare och far... Det var mycket bra, att det
inte blef någon dotter af, ty, hvad qvinnor beträffar, så
hafva vi Gudi nog af den sorten!»
Orsaken till den för öfrigt så förträfflige mannens ovilja’
mot det täcka könet ansågs härleda sig från någon olycklig
kärlek i yngre dagar. »Qvinnan,» brukade han ofta säga,
»liknar vinden, är än mild och än vild som den, och man
kan hvarken hålla fast den med händerna eller se hvaraf
den består, och den som söker bygga derpå, bygger luftslott
som försvinna i ögonblicket, tagande med sig ens lugn och
lycka för hela lifvet. Gud bevare oss derför för qvinnorna!
Trampa de på en myra, fälla de tårar af medlidande; men
deras ansigten glänsa som en romersk triumfators, när de
förkrossat dussintals hederliga mäns hjertan.»
Midsommaraftonen firades på Himmelsta med vanlig
pomp och ståt. Bakom trädgården och parken, som
undanskymde den ståtliga herrgårdsbyggnaden, var en stor
gräsplan, som sträckte sig fram till de med mycken omsorg
byggda och underhållna ladugårdshusen. Midt på denna plan,
hvars gräs nyss blifvit afslaget, stod en ovanligt hög majstång.
Mellan löf och blommor, hvarmed den rikligen var beklädd,
glittrade mot midsommarsolen förgylda äggskal, pappersfransar
af alla möjliga färger och en massa halmkedjor med kulörta
lappar påträdda mellan länkarne. På de likaledes ornerade
armarne stodo underliga, roliga och brokigt målade figurer,
Vålnaden. 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
