Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
MIDSOMMARAFTONEN".
»Jag stàr till herr barons tjenst.»
»Men ert bref?___Kanske ni ännu inte genomläst det
en gäng?»
»Jag har läst det, och det är ingenting som hindrar
mig ifrån att efterkomma herr barons önskan.»
»Godt!... Min svägerska och min brorson anlände
först i dag hit till Himmelsta, och i öfvermorgon resa de
hem till Östergötland tillbaka... jag kan omöjligen öfvertala
dem att dröja här längre... Känner ni orsaken till denna
hastiga afresa?»
»Nej, herr baroni... Friherrinnan har icke inlåtit sig
med mig i samtal derom, och icke heller har jag sport henne
något om den saken.»
»Besynnerligt!» yttrade baronen; »när Carl Gustaf var
barn, dröjde hans föräldrar med honom här på Himmelsta
hela månader... Han var då en glad, liflig gosse, hvars
naiva infall och älskvärda ysterhet roade mig på det högsta ,..
Nu, när han blifvit äldre, vill det synas som modern icke
gerna tilläte honom vistas hos mig. .. och likväl vet hon,
att jag älskar honom som vore han mitt eget barn ... För öfrigt
ville jag att han skulle göra sig mera hemmastadd på ett
ställe, som en dag skall blifva hans... Carl Gustafs
uppförande förefaller mig lika besynnerligt... han undflyr mig
beständigt, liksom vore han rädd för mig.»
»Det kan ej vara möjligt, ty både han och hans fru
mor tala dagligen om herr baron med den djupaste vördnad
och anse herr baron för sin störste välgörare.»
»Jag skulle alltför väl,» fortfor den gamle mannen, »i
mitt ensliga ungkarlslif behöfva något förtroligare umgänge ...
jag tror mig hafva ett slags anspråk på gossen, som både
är min gudson och min ende arftagare... men att tala till
honom eller hans mor är detsamma som att tala till klippan . ..
de måtte säkert på något sätt vara missnöjda med mig...
jag begriper ej saken ... Kanske tycka de att jag lefver för
länge?» tillade han med en djup suck.
»Jag ber om förlåtelse, herr baron; men detta yttrande
kom inte från herr barons goda hjerta... Ännu en gång
vågar jag försäkra, att min discipel, liksom friherrinnan, äro
lifvade af de ömmaste känslor för sin vördade frände.»
»Det är förunderligt,» inföll baronen med ett tankfullt
utseende; »jag predikade länge för min svägerska om
nödvändigheten att skaffa sin son en informator.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
