Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150
MIDSOMMARAFTONEN".
som frän djupet af ett upprördt hjerta perlade fram öfver
den gamles bleka kinder. ,
Kandidaten, elektriserad af den allmänna entusiasmen,
tycktes ha för afsigt att medfölja den jublande
svärmen, men hejdade sig och framtog det bref, han vid
hof-marskalkens ankomst stoppat hos sig, och började ånyo ögna
deruti.
Brefvet var frän hans syster Sofia, och anledningen
till de mänga rynkorna i kandidatens panna, som den
gamle baronen anmärkt, inhemtas genom följande utdrag af
samma bref:
»–De första dagarfle af denna mänad begaf sig Gustaf
till Vestmanland för att hälla ting. Några dagar derefter
kom ett äldre fruntimmer till oss. Det var Gustafs moder.
Mamma var borta. Jag förmår ej beskrifva uppträdet mellan
henne och mig. Hon anklagade mig under de väldsammaste
uttryck för det jag slitit en son ur hans föräldrars armar
–hon förbannade ipig — förbannade äfven sin son för
min skull.–Slutligen föll hon i grät och besvor mig
nästan knäfallande att gifva henne sitt barn äter.
Förkrossad, tillintetgjord, lofvade jag henne allt. Följande dagen
skickade jag i ett bref till Gustaf hans ring. När min
darrande hand inlade den, föreföll det mig, som hade blod
droppat derur — — kunde väl annat vara? — hela mitt
sönderslitna hjerta läg ju deruti! — — En afton, nägra
dagar derefter, störtar Gustaf in till oss, blek, förstörd!–
Jag glömmer aldrig den aftonen, sä länge jag lefver!–
Hans böner — hans tårar — hans
förebråelser!–Behöfde han väl deras understöd? — Hvarje åder i mitt bröst
hviskar ju hans namn! —• Hvarje dagens stråle bär ju hans
bild! — — Jag återtog hans ring, lät honom sätta den på
mitt finger och drömde ånyo en ljuf framtidsdröm vid den
ädles bröst.–Han reste — och min dröm med honom.
—• — Samma mörka förtviflan har återigen bemäktigat sig
min själ. — Jag svaga, eländiga! — — Jag beder Gud —
icke om min framtids lycka–jag beder endast, att han
ville bevara mitt förstånd! — O, det är förfärligt! — —»
Kandidaten höll, vid läsandet deraf, handen öfver
sina ögon, liksom ville han för den glada högtidsaftonen
dölja det djupa bekymmer, som systerns bref tillskyndat
honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
