Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152
MIDSOMMARAFTONEN".
en stor, sà kallad italiensk halmhatt, som dä var pà modet,
och kring hvars kulle en frisk krans af blåklint ringlade.
Carl Gustaf hade hvita sommarbyxor och kort bonjour
af svart kläde, hopknäppt till halsen, hvarifrån en fin
skjortkrage nedföll öfver kragen. Pä hufvudet bar han en mössa
af svart silkessammet med vid kulle och en smal guldgalon
pä. Ett ridspö af tvinnad messingstràd och med en liten
guldknapp ofvanom handtaget fulländade den sköne
ynglingens drägt.
»Herrar officerare,» fortfor Amanda, »hafva slagit sig
ner i paviljongen för att, i brist pà annan valplats, segra
eller falla vid spelbordet___Bättre, tycker jag, kunde man
använda sin tid pà en sädan afton som denna . .. Kandidaten
spelar inte, men läser bref i stället, och det är oftast nästan
lika tråkigt som att skrifva dem.»
»Och ändå tråkigare,» inföll kandidaten med konstlad
glädtighet, »när de äro af sà sorglig beskaffenhet, som det
jag nu häller i handen ... Men fröken har rätt.. . man bör
inte befatta sig med slikt pä en sädan dag ... derför stoppar
jag brefvet i fickan och anhåller i största ödmjukhet om
äran af en dans med fröken.»
»Nej, jag tackarl ... åtminstone inte pà en god stund ...
det var visst inte min mening att sà der bjuda ut mig
sjelf. .. jag dansade nyss hambo med en af statdrängarne,
som höll pä att kasta mig upp i granarnas toppar... det
dansgolf, som vär Herre lagt, tycks inte ämnadt för sä
ömtåliga fötter som stockholmsflickornas ... Bonddöttrarna
skrattade rätt hjertligt àt min tafatthet, och det med skäl, jag
kan inte neka dertill... jag behöfver verkligen hemta andan
efter mitt första nederlag, innan jag vägar utsätta mig för
ett nytt... Det var för en annan orsak jag sökte upp herr
kandidaten.»
»I sådant fall ber jag fröken om förlåtelse för min
djerfhet att förmoda något annat.»
»Inga onödiga artigheter, herr kandidat!... Dermed
kunna vi vänta, tills vi träffas i Stockholm, dä vi nog fä
tillfälle att öfva upp oss igen, i fall vi skulle glömma de
gamla lexorna.»
»Jag har aldrig läst de der gamla lexorna, min nådiga
fröken, och tänker inte heller lära mig dem.»
»Jag hör det genast, och det fägnar mig... Jag har
också nyss bekommit ett bref, nästan lika långt som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
