Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MIDSOMMABAFTONEN.
163
muren. Utan att likväl egna nägon vidare uppmärksamhet
deråt, fortsatte han sin vandring och hade redan hunnit den
stora grinden, hvarigenom man utkom på samma plan, der
majstången var upprest. Han kastade en flyktig blick på
högtidens lysande representant och fann, att stormen
skon-löst farit fram med den. Dess armar hade förlorat sina
kronor och kransar jemte andra prydnader, som aftonen
förut utgjort folkets ögonfägnad och stolthet. Den långa
vimpeln hade vecklat in sig bland de upprifna lofven, och
hela stången svigtade, liksom ville den i hvart ögonblick
störta till jorden.
Han skulle just öppna en annan grind, hvarigenom man
kom in på den så kallade fàstigen, som förkortade vägen
till ladugården, då han saknade sin tobakspipa, vanligtvis
en students trognaste följeslagare, och den han sällan gick
utan. Han vände sig om för att hemta den och befann sig
snart på samma väg han kommit. Herrgårdsbyggningens hvita
mur skymtade snart ånyo emot honom mellan de svarta
gungande träden.
Hastigt spratt han till och stannade lyssnande. Han
tyckte sig hafva hört klangen af en utslagen fönsterruta.
Tillskrifvande detta den häftiga blåsten, tog han ett steg
närmare, då han ånyo stannade. Ljudet af en karlröst
nådde genom vinden hans öron. Så tyst som möjligt, men
med häftigt bultande hjerta, skred han fram genom en
syrenhäck och såg, sjelf dold af dess täta löfverk, en karlfigur,
som stod nedanför samma uppresta stege, han nyss förut
stött emot. Denne kärl var en af de gesäller, som han om
aftonen talat med i björklunden.
Karlen satte foten på nedersta pinnen och vände
ansigtet uppåt. Kandidaten följde med ögonen den riktning
karlens ansigte tagit och upptäckte dervid ett öppnadt
fönster i första våningen.
»Skynda dig, för alla djeflar i våldl» hviskade karlen,
dock så tydligt, att kandidaten kunde höra hvad som
yttrades.
Snabb som tanken kastade sig kandidaten öfver karlen,
fattade honom om lifvet och slog honom till marken.
Den kullkastade gaf ej ett ljud ifrån sig, men sökte, ehuru
förgäfves, lösgöra sig ur de starka armar, som omslöto
honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
