Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MIDSOMMABAFTONEN.
175
»Jag skall ha den äran,» svarade denne, »ehuru min
närvaro numera icke är nödvändig för min patient.»
»Men den är nödvändig för vàr trygghet, och om herr
doktorn vill bereda mig och oss alla ett nöje, sà stanna
qvar ... Himmelsta har, åtminstone hvad det yttre beträffar,
mycket godt att bjuda pà, i synnerhet när man ser det för
första gången.»
»Också tänker jag, med herr barons tillåtelse, genast
taga den sköna parken och trädgården i ögonsigte ... jag
ville bara säga till, att någon kommer in för att dröja hos
herr kandidaten och ömsa kompresserna efter föreskrift.»
»Jag har låtit nästan allt mitt folk resa till kyrkan, så
att ingen annan råd för närvarande är, än att herr doktorn
och jag vikariera med hvarandra som sjukskötare... det
går ju an, det, herr doktor?»
»I sådant fall uppskjuter jag min promenad till längre
fram på dagen,» sade doktorn, i det han återtog den stol,
hvarifrån han rest sig.
Inspektor Stenman stack i detsamma sitt gråa hufvud
in genom dörren.
»Jag måste aflägsna mig på en stund,» sade baronen;
»men jag skall snart vara tillbaka.»
Sedan han derefter tryckt den sjukes hand och länge
med ömhet betraktat honom, gick hofmarskalken ur rummet,
åtföljd af sin inspektor, som bar ett stort knyte under
armen.
De togo vägen ner till stranden och stannade invid ett
mindre och mycket förfallet stenhus, mot hvars fot vågorna
plaskade och som begagnades till ett slags sjöbod.
Stenman framtog en stor nyckel, den han satte i husets
låga jerndörr.
»Jag får väl följa hans nåd in?» frågade han under
synbar ängslan.
»Nej, du måste stanna ute, för att se efter att ingen
öfverr askar oss,» var baronens svar; »hela vår plan skulle
misslyckas, om någon obehörig kom öfver oss.»
»Men om hans nåd ville visa sin gamle tjenare en
ynnest, sà tilläte han mig gå in med, för vilddjuret har
tänder, som för ingen del äro att leka med.»
»Ett fàngadt vilddjur begagnar sina tänder blott till
sitt försvar och knappast det en gång.»
»Men äfven till hämd, hans nåd!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
