Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I
BIS KÄLLOR. 195
Brorsonen satt vid fönstret med ansigtet utåt gården,
synbarligen liknöjd för hvad som talades inne i kabinettet.
»Ja, min söta flicka!» fortfor hofmarskalken, nypande
i Amandas haka; »provinsens fröknar och mamseller, som
omöjligt kanna likna dig i skönhet, skulle söka likna dig i
talanger och sätt att vara... inom ett halft år skulle ortens
tröga landtjunkare presentera ett nytt exemplar af
riddartiden sköna blomma ... mina underhafvande skulle dyrka
dig som katolikerna sin mariabild, och ändå skulle
afundsjukan aldrig intaga den gamle onkelns bröst.»
Svägerskan, hvars oro immerfort ökades, uppsteg från
sin plats och närmade sig sonen vid fönstret, likaledes
skådande ut derigenom, liksom hade hon ett behof af att dölja
sitt ansigte för de innevarande.
»Och när en gång graf hvalfvet i Himmelsta kyrka
öppnade sig för att i sitt lugna sköte mottaga den gamle
friherrn,» fortsatte han, »hvem vet så noga, om inte... om
inte ortens drottning äfven hade sitt eget lilla rike att
beherska.»
Svägerskan vände hastigt om hufvudet och slungade
mot Amanda en blick af glödande harm, hvarefter hon
med den djupaste bedröfvelse i sina anletsdrag lutade sig
öfver Carl Gustaf, hvars ansigte fortfarande bibehöll samma
riktning.
Amanda, hvilken svägerskans blick icke undgått, tryckte
rodnande farbroderns hand och sade:
»Men detta rike, hvarom onkel nu drömt, bör aldrig
kunna blifva en verklighet. .. och om det skulle kunna blifva
det, så skulle jag likväl aldrig mottaga det.»
Friherrinnans blick föll ånyo på Amanda; den bar
tviflets uttryck.
Baronen hade uppstigit och mätte golfvet med stora
steg. En tystnad hade inträdt, hvilken ökade den
förstämning, som bemäktigat sig de innevarande. Slutligen
stannade baronen framför Amanda, betraktande henne med
ömhet.
»Vid din ankomst denna gång till Himmelsta,» sade
han, »väntade jag finna dig förlofvad, min goda flicka!»
»Förlofvad!... Med hvem då?» frågade hon, glad öfver
att samtalet fått en annan vändning.
»Hå, kors!... Du lär väl inte ha ondt om tillbedjare
i Stockholm ... jag gissar att du endast behöfver peka på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
