Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BIS KÄLLOB.
197
»Syster Marie Louise,» svarade den tillfrågade, »tror,
att det är tid pä att resa___har nian dä ingenting annat
att parlera om i en sådan stund?»
Derefter steg den gamla fröken förargad upp och gjorde
min af att gå.
»Onkel menar så innerligt väl, jag vet det,» talade
Amanda, läggande sin ena arm om den gamle frändens hals;
»men onkel har ju sjelf aldrig varit gift, och om denna
frihet, hvarom vi tala, skulle vara ett band, så underligt
det än låter, hvarför skulle inte en qvinna kunna bära detta
med samma styrka som en man?»
»Min goda èicka, tro mig... jag har många gånger
ångrat den föresats, som bestämde mitt ensliga lif... jag har
många gånger gjutit tårar vid tanken derpå, att jag inte
haft en maka, som jag kunnat älska, och barn, dem jag
kunnat uppfostra till glädje och tröst i min lefnads afton ...
alla andra anhöriga äro i mer eller mindre màn kalla och
egennyttiga ... rynka inte pannan, Amanda Ulla, ty du är
kanske det enda undantaget.»
»För Guds skull, onkel... säg inte sål» utropade
Amanda bekymrad.
»Ja, jag återtager inte ett ord af hvad jag sagt.. <
kalla och egennyttiga äro de... och deras egennytta kan
drifva dem ganska långt... ja, till och med långt utom
mensklighetens gräns 1»
Svägerskan och hennes son vexlade med hvarandra en
besynnerlig blick. Den förra bleknade, och den senare gömde
sitt ansigte i sina händer. Baronen följde dem en stund
med ögonen. Derefter återtog han, dock alltid
uppmärksam på de båda vid fönstret:
»Ja, Amanda, jag skulle vilja se dig gift, innan jag dör.»
»Jag vill gerna uppfylla onkels önskan och vilja,»
svarade Amanda muntert; »men som det lyckligtvis torde dröja
mycket länge innan onkel dör, så har jag ännu god tid
på mig.»
»God tid, säger du, mitt barnl... Hur lång tid har
väl en sextioårig gubbe att hoppas?... Hur nära var jag
inte denna död nyligen?... Om jag också af min goda helsa
tror mig kunna vänta en längre återstod af lifvet, hvem
ansvarar väl för, att icke en dylik händelse kunde beröfva
mig det?... Tyst!... Af bryt mig inte ... jag känner till
saker, jag, dem du ej anar, Amanda!... Jag vet familjer,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
