Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BIE KAI.LOR
207
pà sitt hufvud en ny grön skinnkaskett, hvilken stack af
mot det röda, glänsande håret.
»Mitt namn är Stentjäll,» sade kandidaten till honom,
»och jag har vistats pà Himmelsta hos baron Svlrdfalt sedan
midsommarafton ... Fàr jag lof att fråga, med hvem jag har
den äran att tala? ... Det är möjligt att jag misstar mig, men
jag tycker mig förut hafva sett min herre.»
»Jag är också resande här pà orten,» svarade den
tillfrågade, nedslående med en viss skygghet sina sneglande
ögon.
»Och namnet, om det tillåtes?»
»Axner, bruksförvaltare från Norrland ... Hvarmed kan
jag vara till tjenst?»
»Jaså, herr brukspatron Axner... det fägnar mig ...
Att det var en man af yrket, kunde jag höra på de ràd,
herr brukspatron nyss utdelade àt folket derborta... Hur
länge har herr brukspatronen varit här pà orten?»
»Hvarför vill min herre veta det?» frågade den andre,
något förbryllad.
»Det var ju en mycket oskyldig fråga,» svarade
kandidaten; »man ska ju börja ett samtal med något, och det är
alltid roligt att få språka med en långväga resande, i
synnerhet sà här pä landsbygden.»
»Det gör mig ondt, min unga herrel... Men jag har
verkligen ingen tid för något samtal... åtminstone nu för
ögonblicket... en annan gång ska jag ha den äran att...»
»En annan gång är en skälm, som man säger,» inföll
kandidaten, läggande synnerlig vigt på ordet skälm.
Den rödhårige herm slog upp sina ögon och fäste
dem med ett underligt uttryck på kandidaten, hvarefter han
svängde sig om på klacken, i mening att aflägsna sig från
källan, hvilken glittrade tätt invid deras fötter.
»Skulle händelsevis herr brukspatron,» började
kandidaten åter, »ha något glas med sig, så anhåller jag att fà
låna det... jag har aldrig förr smakat på detta beprisade
vatten.»
»Det ligger ett gammalt öskar bredvid... får jag lof
att bjuda?»
Braksförvaltaren böjde sig dervid ner öfver källan, fylde
öskaret och räckte det derefter åt kandidaten, som mottog
det och drack derur. Den förre tycktes vilja begagna detta
tillfälle för att gå sin väg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
