Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
232
HAGIA.
der hon upp och ner på en, det är så säkert det, som Skebo
plåtar... tuktas måste hon i tid, for annars skenar hon
öfver skaklarna... När jag friade till hustru min, sà var
hon kammarjungfru i ett förnämt hus, gubevars 1.... I huset
var en jägare, en läng drasut, som hade nattkappa med
hål-söm och kragar som gick upp till öronen och en hvit
näsduk som hängde ur rockfickan långt ner på vaden.. . den
der munsjörsnusen flinade alltid när han gick förbi fästmö
min och ville räcka tass åt henne... Vet du hvad jag
gjorde? .. . Jag gaf honom för tass jag ... jag gaf honom
en fot, så han inte känt maken, och så sa’ jag åt henne:
om du glor en gång till på den der spelevinken, din attan
tusan, så ska jag klippa ögonlocken af dej med saxen i
verkstan derhemma, så sa’ jag, men på ett beskedligt sätt
och utan allt gräl... Hon glodde inte mer, var du säker
på det — så ska de botas som de äro sjuka till...
Char-lott, du!» tillade mästaren med hög röst; »hvad hade du
för tissel och tassel med.den der assessorn, eller hvad han
är för slag?»
»Han ville jag skulle lära mig rida,» svarade Charlott.
»Du ska så fan ock!... Lär dig koka gröt och sticka
strumpor ... det är bättre, det.»
»Bästa farbrorl» bad Sebastian.
»Om jag får se dig tala med den der linperuken en
gång till, så stänger jag in dig i kålboden derhemma, och
der ska du få stå tills du blir h’es i halsen som en ostruken
tak plåt... lägg det väl på minnet, du.»
»Det är tacken, det, för han alltid talar så vackert om
mamma och pappa.»
»Hvad talar han då?»
»Han säger att mamma är som en matmor bör och ska
vara, och att det är ett nöje att se henne gå omkring och
pyssla ifrån morgon till qväll och hålla ordning i sitt hus.»
»Då måtte han kunna se genom väggarna ... Men om
han kan se på det sättet, så ser han väl också, hur du
latar dig från morgon till qväll.»
»Det är ju en alltför ’hygglig karl!» Inföll modern;
»det är säkert guldbågar han har i glasögonen.»
»Och så undrar han beständigt på,» fortfor Charlott,
»att pappa inte för längese’n blifvit femtiäldst... ja, det
har han mer än en gång sagt åt mig, när jag råkat honom.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>