Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HAGA.
^ 339
»Han visste att Sofi var förlofvad, men inte nämde
han något om Anker.»
»Och du vet heller inte, Johan, "hvad den besynnerliga
menniskan heter?»
»Nej, mamma.»
»Mycket besynnerligtl... Men kors, kära Sofi, hvad
du skrynklat till sorgfloret pà din hatt!»
»Har jag det, mamma?» svarade Sofi; »i bättre
ordning sitter sorgfloret kring mitt hjerta.»
»Sofi, du fär inte tala pà det sättet,» sade modern
mildt förebrående; »du vet hur mycket du oroar oss alla,
när-du talar så.»
»Förlåt mig, goda mamma, men jag ràr inte derför,»
yttrade Sofia; »aldrig förmår jag besegra de sorgsna aningar
som fylla mitt bröst... jag är en lekboll för dem ... det är
ett förfärligt spel de drifva med mig I»
»Förmår då inte den sköna naturen, som lifvar allt
annat, vederqvicka ditt sinne? ... Ser du inte hur glada alla
menniskor äro som gå förbi oss?»
»Jag ser inga glada menniskor... det förefaller mig
som de alla ginge i procession efter en likkista, som bäres
till grafven.»
»För Guds skull, Sofi I»
»Och sjelf ligger jag i kistan med det svarta locket
öfver mig och en liten myrtenkrona på locket.»
»Mitt barn, du får inte sà plåga din arma moder!»
»Och sjelf går jag i sorgen,» fortfor flickan, stirrande
framför sig, »alldeles ensam i sorgen, för ingen af de mina
vill följa mig... ty alla har jag gjort olyckliga ... alla ha
orsak att vara missnöjda med mig... alla hata mig!»
»Vill du inte, mitt barn, att vi gå till slottet?... Hör
sà vackert fåglarna sjunga!»
»Liksången, mamma!... Så vackert, Johan, måste dina
kamrater i skolan sjunga, när man bär bort din syster!»
Modern makade sig närmare’ sin dotter och såg
bekymrad på henne, utan att säga något vidare. Johan fattade
systerns ena hand och smekte den.
»Såg du kungen, när han åt?» frågade bakom de sittande
en qvinnoröst.
»Visst såg jag det,» svarade en karlstämma från
samma håll.
»Hvad han såg söt ut, när han åt!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
