Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LDBENr>BEJABSE.
275
»Ni skulle kanske mörda mig,» svarade assessorn,
tagande ett steg baklänges; »men ni får inte göra det... jag
kan inte tjena er med det, ty vid första steg ni tager emot
mig lägger jag ett kontraband af bly i hjertsäcken på er,
som ingen tullbetjent skall snoka rätt på.»
Denna hotelse beledsagades af en pistol,, hvars
mynning myste mot Palms bröst.
Palm studsade, stirrande på pistolen, som vid månens
sken blixtrade emot honom.
Olof började hvissla igen.
Med sitt vapen ständigt riktadt mot Palm skred assessorn
baklänges till sin port och uppläste den.
»Min hedersvän,» sade han derefter, »ni är af en
het-lefirad natur, och det lönar väl inte stort mödan att tala ett
förståndigt ord med er; men jag måste likväl säga er. mitt
hjertas mening... Ni använde mig en gång som medel för
att rädda er ur knipan .. ."nu har jag begagnat mig af er
för att få den förlust ersatt, som jag lidit just genom er...
Dermed borde visserligen allt vara uppgjordt oss emellan . ..
men jag är ännu er vän ocb vill som sådan gifva er ett
godt råd: upphör då en gång, min bästa herr Palm, att
gäcka lagarne ... blif hökare igen, sälj anjovis och sill...
låt bli att bidraga till en för hela samhället förderflig lyx .. .
låt bli att öfversvämma Stockholm med sidentyger och
andra lyxartiklar... låt den minnesbeta, jag i natt gifvit er,
lägga grunden till er moraliska förbättring...»
Nu inföll Olof med en hvissling, som i löpningar täflade
med sjelfva talltrastens.
»Men skulle ni icke desto mindre framhärda i er synd,»
fortfor assessorn, »och vore ni otacksam nog att vilja på
ert vanliga ohyfsade sätt hämnas på den, som utdelat den
välmenande, faderliga agan, så får jag säga er, att jag alltid
bär på mig det här lilla jernriset, jemte ett annat af samma
kaliber, begge färdiga att afkyla ert onda lynne ... och
dermed bjuder jag er en rolig natt!»
Efter att hafva meddelat dessa välmenande och
faderliga råd och förmaningar öppnade assessorn sin port, gick
in i huset och läste igen efter sig.
»Fyrtitusen riksdaler!» sade han för sig sjelf, under det
han gick uppför trappan, som ledde till hans våning; »det
är dock något... något att börja med åtminstone ... Få nu
bara se hvad som sedan kan komma!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
