Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
278
ORMEN OCH KATTEN.
omräde, anser sig en »gentil» karl — och »gentila» anse
sig alla — icke gerna kunna beträda tröskeln till en simpel
värdshussal, af hvilken orsak de förr sä ymnigt regnande
drickspenningarne till det mesta torkat in. De stora
spelkotterierna, som förr slogo sig ned pà utvärdshusen och der
kämpade sitt inbördeskrig från qväll till morgon samt från
morgon till qväll, till stor vinst för värdshusflickan, hvilken
fick sin goda del af polangen, hafva i betydlig màn
förminskats, ty man har sent omsider kommit underfund med,
att man kan blanda och bjuda kort lika bra hemma som
borta samt att man sjelf kan vara polangen lika nära som
andra. Detta allt i förening minskade värdshusens kredit
och . försvagade lockelsernas glans för de sköna samt vände
slutligen deras hàg från den äfventyrliga befattningen såsom
prestinnor i Bacchi tempel. Konditorierna och spelpartierna
hemma i husen ha följaktligen haft någon nytta med sig.
»Se lilla goda herr assessorn 1» ropade flickan på trappan,
nigande djupt och med en blick, som talade om gammal
bekantskap.
»God middag, min engel!» helsade assessorn, fattande
om flickans nacke och tryckande en kyss på hennes
mötande läppar.
Man kan näppeligen vara en »gentil» karl, en man af
verld, utan att kyssa en värdshusflicka. Man kan icke heller
vara en »gentil» värdshusflicka, utan att räcka sin mun åt
hela verlden, och kan man det, så får man det åtminstone
icke. När den skära bindmössan flyttar till nacken, sä måste
busbas den rodnande blygsamheten taga sitt pick och pack
med sig och flytta från ansigtet. De kunna omöjligen bo
och trifvas tillhopa i samma hus.
»Det har varit tvä torsdagar i en vecka, sedan jag
sist såg herr assessorn,» menade den sköna.
»Det har varit tre sedan jag sist kysste dig,» svarade
verldsmannen, i det han lindade en af hennes långa,
svartglänsande lockar kring ett finger.
»Ja, se assessorn han kan tala, han ... men hur visste
assessorn att jag flyttat ifrån Blå porten?»
»Hela Stockholm klagar öfver att den vackra Lisett
lemnat Djurgården åt sitt öde.»
»Jo visst.»
»Säkert, min söta Lisett!... Du vet ju att jag inte
piatar i vädret.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
