Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OBMEN OCH KATTEN.
287
endast om salighet i en obemärkt, anspråkslös varelses
famn!»
> »Visserligen . . . men mitt inre ... bror Levander! ...
Mitt samvete ...»
»Bror Svärdfält, du! Vill du uppföra cn scen här på
landsvägen för din gamle vän och akademikamrat?... Ditt
samvete! ... Tror du man väntar syrénblomman ur
maskrosens stjelk?»
»Jag förstår dig inte.»
»Det är inte mitt fel... men jag förstår dig ganska
väl, jag, min goda baron!... Du radar upp för min näsa
alla de der vackra sakerna, för att öfvertyga samma näsa,
att du, som har det ojemförligt största såret, äfven måste
hafva den ojemförligt största plåsterlappen... jag skulle
väl vara blind och af trä, som din reskoffert i vagnen der,
om jag inte märkte det... men ser du, min näsa vrider
ingen annan än jag sjelf, och inte fuktas den hvarken af
egna eller andras tårar, de må nu vara verkliga eller
tillgjorda. »
»Du måtte väl inte hysa misstroende till min redlighet
i denna affär, kära Levander?» yttrade baronen, gifvande
sitt ansigte utseendet af en väns, hvars hjerta blifvit hårdt
och orättvist såradt.
»Jag hyser misstroende till dig,» svarade Levander;
»men ingalunda för dina personliga egenskapers skull, utan
derför att jag hyser misstroende till hela menskligheten ...
Menniskorna, de må nu lefva i det råa naturtillståndet eller
inom det borgerliga samhället, befinna sig ändock alltid i ett
krigstillstånd. sins emellan . .. Alla vilja hålla sina hufvuden
öfver vattenytan för att inandas luften och fröjda sig åt
solen; men ytan saknar rum för största delen ... Hvad är
då naturligare, än att man, för att ej sjelf gå till botten
och slukas af odjuren, som dväljas der nere i mörkret, att
man sjelf, säger jag, sparkar och slår under sig alla dem,
som kafva omkring en och endast passa på tillfälle för att
draga ner den förste olycksbroder de kunna nappa tag uti?...
Derför har naturen gifvit menniskan icke blott de tvänne
synredskapen som sitta mellan pannan och näsan, utan äfven
milliontals ögon i hjernan, hvilkas pupiller kunna titta fram
ur hvarje hårstrå, derest man ej går med en evinnerlig
nattmössa på hufvudet... Ja, den som inte förstår att be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
