Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
julafton eK.
299
»Och min mor, som beständigt varit bekymrad öfver
min fars vurm för dylilca upphandlingar, låter nu allt detta
passera utan att vidare lägga sig deremot?»
»Jag vill inte beröfva din far den största glädje han
eger.»
»Äfven om denna glädje slutligen skulle ruinera
honom?... Min mor känner inte den person, med hvilken
han inlåtit sig i dessa affarer ... han har varit en olycka för
alla, som haft med honom att skaffa.»
»Jag vet, att onda tungor förtala honom, och han har
sjelf icke dolt det för oss.»
»Men de tungor, som förtala mig och Stenfjälls olyckliga
anförvandter, äro alla goda?»
»Assessor Levander har inte talat annat än godt
om dig.»
»Inför mina föräldrar godt om mig och ondt om de
andra, men inför Stenfjälls bekanta godt om dem och ondt
om migl... Ja, min mor, denne man, som hvarje rättsint
menniska skyr, har förstått tillvälla sig ert förtroende...
det är han spm, begagnande sig af er gamla ovilja mot
Sofi och hennes slägt, fört till edra öron de falska rykten,
min mor nyss omnämt, för att öka och beväpna er ovilja
mot henne. Hvad som föranledt honom dertill, känner jag
inte; men något ligger under allt detta ... något djefvulskt...
Han har lyckats ... slaget har träffat henne ... och mig ...
Men hans seger skall icke blifva lång.»
»Gustaf 1... Du är frän dina sinnen!»
»Men har likväl qvar sà mycket förstånd,» inföll Gustaf,
»att jag skall veta demaskera den uslingen ... Sofi kan
försaka mig... men jag kan inte ... nej, jag vill inte försaka
henne!»
»Gustaf!»
»Jag vill inte, att jag och hon skola blifva offer för
en dålig menniskas plan och mina föräldrar begagnas som
medel dertill!»
»Du vill taga lifvet af din moderl» utropade hon,
kastande sig baklänges på soffan.
»Nej, nej, min morl Min ömma mor!» utbrast sonen,
knäfallande vid soffan och tryckande moderns hand till sina
läppar; »förlät mig de hårda ord jag mot min vilja kanske
låtit undfalla mig!... Men jag kunde inte se den lidande
flickan uppoffra sin böjelse, sitt hjerta, för att tillfredsställa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
