Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
julafton eK.
807
»jag ska säga dig något, jag ... förliden natt drömde jag att
Jansson skulle i natt som blir förstöra violoncellen som
ligger der, mitt nya dråpliga instrument, hvarpå jag i åratal
arbetat och som, en gång färdigt, icke skall hafva sin like ...
ja, det drömde jag; men nu skall han inte förstöra den, ty
nu ligger han, den besten, med ett stop punsch uti sig...
det nitar nog fast honom vid sängen, det... ja, Gud vare
lof, gör det så... ha, ha, hal... Var det inte en god
idé?... Ha ha hal»
Instrumentmakaren skrattade så att tårarne kommo
honom i ögonen. Några tårar perlade äfven fram i Gustafs
ögon, men de flöto ej, såsom faderns, ur glädjens källa.
»Du är en gammal narr,» sade hustrun till mannen,
»och en stor narr ändå I»
»Men mitt mästerverk är räddadtl» svarade denne,
gnuggande händerna mot hvarandra.
»Ser du inte ... Gustaf är ju häri» underrättade modern,
visande på sonen.
»Jaså,» svarade fadern och kastade på Gustaf’en
likgiltig blick.
»Min goda farl» började nu Gustaf, trädande honom
något närmare, »min far var så upptagen vid mitt inträde
här i salen, att jag inte förr vågat helsa och frambära min
sonliga vördnad och välönskan, med afseende på den
innevarande julhelgen ... Jag har begått ett stort fel mot min
pligt, då jag så länge uraktlåtit att inställa mig i mina
föräldrars hus, och jag vill ej ens bjuda till att försvara mig;
men jag1 bedyrar vid allt hvad heligt är att min kärlek
och min tacksamhet för mina föräldrar äro lika oförändrade
och lifliga som förr och att ingen dag gått förbi, som jag
inte gjort mig underrättad om er båda, fast jag inte haft
mod och styrka att sjelf träda inför edra ögon ... Vågar
jag hoppas på min fars förlåtelse?»
Fadern, som vid första anblicken af sonen röjt en
ögon-skenlig kallsinnighet, fäste nu sina ögon med ett sorgset
uttryck på honom. Gustaf tog hans ena hand, tryckte den
till sitt bröst och sade:
»Jag ser på ert ansigte, min far, att ni ännu deltager
i hvad som rörer mig och att jag af er kan påräkna det
deltagande, min sorg förtjenar.»
»Hvarför hembjöd du inte brescianarn åt mig, barn lilla,
innan du sålde den åt Béer?» var faderns genmäle på sonens
hjertliga tal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
