- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Romaner 3. Vålnaden /
310

(1889-1892) Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

310

jtti.aftonen.

»Min vän har rätt... Levander har rätt!» mumlade
han mellan tänderna.

»Levander 1» utropade häradshöfdingen. »Hal ... Jag
anade det!»

»Han har rätt,» upprepade gubben, »stallet är för lågt.. .
ju högre det är, desto friare, luftigare och sublimare ljuda
strängarne .. . han har rätt, nu som alltid, ty hör... hör
bara...»

Han knäppte derunder på strängarne och vände ena
örat deremot.

»Tonerna af sina instrument söker han fatta och
begripa, men tonerna ur sin sons bröst vill han aldrig
förstå!» klagade Gustaf ur djupet af sitt upprörda hjerta.

Icke gladare var den julafton, som firades hos
fältkommissarien Stenfjälls enka vid Skeppargatan å
Ladugårdslandet. Modern satt bredvid soffan, hvarpå den bleka dottern
hvilade, och på en stol vid fönstret sonen Johan, läsande i
en bok. Nära invid dörren till yttre rummet hade en
medelålders främmande fru tagit plats, stickande på en strumpa.

»Hvilken juli Hvilken jul!» suckade den djupt
bedröfvade modern.

»öfver denna jul klagar jag inte,» svarade Sofia, »ty
nu sitter han, sitter min Gustaf hos sina föräldrar...
åter-försonade fira de julen tillsammans, och ingen skugga tränger
sig mera mellan barns och föräldrars hjertan... det är en
julhögtid för mitt samvete.»

»Jo, det lär vara riktigt glädje ända upp till taket hos
den der galna instrumentmakaren,» sade frun vid dörren;
»jag råkade nyss Strömbergskan, henne som jag nyligen hade
klädståndet i kompani med, som herrskapet vet, och hon
hade på aftonen varit deruppe, och hon sa’ att der rådde
en lustighet öfver all ända.»

»Hör, mamma!... Jag visste ju det... Är dörren läst,
mamma?... Se efter noga.»

»Ja, mitt barn.» ’

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:28:22 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/valnaden/0316.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free