Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
julafton eK.
317
»Den spiken drog, eller huru?» frågade plätslagaren
med en segrares stolta blick.
Spiken drog, ty Palm blef röd i ansigtet. Troligtvis
hade han i denna stund mycket annat än en matsked
risgrynsgröt att svälja.
»Än du, mitt barn, då?» vände sig plätslagaren till den
lilla flickan med de stora ögonen; »du kan klamera som en
aktris, du, det vet jag... du är en rolig unge när du vill,
du ... rimma nu för gröten, så ska du få en portion till.»
Den lilla flickan syntes förlägen. Hvem vet om hon
någonsin förrän nu haft någon risgrynsgröt att rimma för?
»Jo jo, det der smakar något,» fortfor mästaren; »det
der är annat än spicken sill och oskalad potatis, min flicka
Ulla.»
Flickan smålog rodnande. Hon visste nog, hon, att
spicken sill och oskalad potatis icke äro att förakta i den
fattiges boning, fast de just icke hafva samma smak som
risgrynsgröt med kanel och socker.
»Jag måste väl rimma för dig med, din lilla
kome-diantska!» sade plätslagaren och började:
• Den som vill hafva hjertan i ridikyln
och risgrynsgröt jemt på faten,
måste, för skock millioner,
gå in vid stora teatern.»
Han var för rolig och oförliknelig med sina infall, den
hederlige plätslagaren. Han rimmade för alla och höll ensam
målron vid makt. Slutligen hälde han »rödvin», såsom han
kallade det, i sina gästers glas och proponerade den ena
skålen efter den andra, hvarvid han önskade, att blåsten
under det kommande året måtte rifva jernplåtarne frän alla
hustaken och skorstenarne i Stockholm samt att hin häle
måtte taga alla tegelbruk, som tillverkade taktegel, och så
vidare.
Det var nu slut på måltiden och sällskapet uppsteg,
knäppande ihop händerna till bordsbönen, hvilken den lilla
flickan med den spädaste, men klaraste stämma utsade, dä
en figur i färskinnspels och fårhufvud med förgylda horn
på inrusade i rummet, dragande efter sig en släde, hvaruppå
låg en stor hög af lackade paket. Under mycket buller
skötos stolarne frän bordet och alla kastade sig öfver släden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
