Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
julafton eK.
321
»Mera julklappar än!» ropade alla och rusade öfver
säcken, som öppnades och befanns innesluta en’ mängd
paket med påskrifter, af hvilka de flesta voro till mamsell
Charlott Lindqvist.
Rödare än det lack hon uppbröt voro Charlotts
kinder, under det hon lutade sig öfver denna nya upplaga
af julklappar. När nu de sista pappersomslagen fallit för
hennes darrande händer, framkröpo i ljuset dels de
grannaste sidentyger, i form af klädningar, sjalar, halsdukar m. m.,
dels ock dyrbara guldpjeser för öronen, halsen och armarne.
Frun i huset lät äfven sin ljusnande blick hvila på ett stycke
fasoneradt siden, som kommit på hennes lott.
Plåtslagaren och hans blifvande måg sågo förvånade
på hvarandra.
»Är du tokig, Stenfjäll?» utbrast den förre; »tänker
du ruinera dig, innan du ännu knappast fått något att
ruinera?... Hvad är det der för galenskaper?»
»Om förlåtelse, goda farbror!» svarade den senare;
»jag hade på läpparne nästan samma fråga till farbror. . .
jag är alldeles oskyldig i det här.»
»Gör dig inte till nu ... hvem skulle det väl vara, om
inte du?... Har du då verkligen så god råd, att du kan
köpa siden och guld, för att sätta högmod i ungen der?»
»Så sannt jag lefver, farbror! Jag har inte gifvit Charlott
de der sakerna.»
»Men hvem har skickat hit dem då?... Det regnar väl
inte manna från himlen i våra tider heller!»
»Vid Gud jag det känner!» svarade Sebastian, som
derefter med svetten i pannan började marschera af och an
mellan pappershögarne på golfvet.
»Mitt förstånd står stilla,» mumlade plåtslagaren, som
i detsamma bröt upp ett paket, hvars utanskrift var till
honom, och drog fram ett västtyg af blommigt siden.
Under många ack! och o! vände sig nu mor och dotter
nigande än till plåtslagarmästaren och än till Stenfjäll.
»Dra för fan i våld med era tacksägelser 1» ropade
mästaren, kastande ifrån sig västtyget; »tror ni jag är
hemma på Danviken?... Antingen är det Stenfjäll eller
hin onde... i beggedera fallen lika illa gjordt!... Men
kanske det är du, bror Palm, som varit framme och
dummat dig?»
Vålnaden. 21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
