Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
julafton eK.
327
for det är ändå bara skräp alltsammans här i verlden . . .
Ödet handskas ibland mycket härdare med menniskorna än
vi med jernplätarne ... Plåtarne tiga och lida ... hvarför
skulle inte en menniska kunna göra detsamma?» tillade han
med ^gråten i halsen, fast han bjöd till att synas lugn.
Sebastian svarade intet, men ett qväfdt skratt skakade
hela den kraftfulla gestalten.
»Det var dumt, bror Palm!» sade plàtslagaren till
denne, »att du skulle förstöra likkistan ... vi skulle annars
hafva pinat in skurken uti den, om vi också skulle raspat
sönder honom till filspàn.»
Palm tryckte stillatigande hans hand.
»Tacka vill jag dig, mitt barn I» vände sig plàtslagaren
till den lilla flickan; »du har roligt, du... tycker du inte
vi också ha roligt?... Man borde aldrig bli större och äldre
än du nu är, för om man det blir, sä är det förbi med
alltsammans.»
Plàtslagaren tog plats pà en stol och satte flickan pà
sitt knä.
»Du är fattig som en skåpråtta, du,» fortfor han, »och
fattigt är det hemma hos de dina; men roligt har du, så
att du kan göra andra menniskor roliga med ... Akta dig
för rikedom och flärd, för då blir det inte roligt längre!»
»Ack, hvad det är roligt 1» svarade flickan, räckande
mot honom sin nötknäppare.
»Tycker du inte jag ser ut som en nötknäppare, jag
också?» sade plàtslagaren; »jag har nog fått mina hårda
nötter att knäppa på, jag med ... rasande illa, att jag inte
ska vara af trä som den der!... Hör du på, min lilla
unge!» tillade han, i det han smekte hennes kinder; »nu,
ska du vara snäll och klamera de der vackra verserna,
som du klamerade häromsistens för oss... gör du det.
så ska du fà dig ett par vackra kängor att gà i julmark
nåden med.»
Derefter stälde han flickan midt pà golfvet och satte
sig sedan pà en stol midt emot henne.
Den lilla flickan såg glad på sina små fötter, ty hon
säg redan på dem de nya vackra kängorna.
»Du ska röra på armarne med,» bad plàtslagaren, »för
så gàr det lättare ntt rimma, och så ser det så naturligt
ut, min lilla stumpa!«
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
