- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Romaner 3. Vålnaden /
330

(1889-1892) Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

830

väloobaeen.

Sedan flickan slutat den vackra sängen, sprang
plåtslagaren upp från sin stol, tog henne i sin famn och kysste
henne.

»Gud signe digl» ropade han med en tår i ögat; »det
lägger sig som bomull kring hjertat, när du håller på så
deri... Det blir något af dig med tiden, din lilla bytingl»

Den hederlige plåtslagarens spådom gick i fullbordan.
Den lilla flickan, som nu gladde sig åt sin enkla yllehalsduk,
fick en gång glädja sig åt vida mer lysande gåfvor. Hon,
hvars späda stämma jagat skuggorna ur handtverkarens dystra
boning, blef en dag oumbärlig för en hel allmänhets njutning
af skön konst och förädlad smak; ty den lilla flickan var
Emilie Högqvist.

Han hade då äfven sin betydelse, etiketten på
karamellen — den lilla grafvården bland myrten och lager.

Strax derefter försvann hon ur julrummet med sina
julklappar och. sin barndomsglädje, ty det var långt lidet
på natten. Den onde anden vände snart åter till
plåtslagarens hus; men harpotonen, som första gången förjagat
honom, hördes då icke mera.

Tjugonde kapitlet.
Välgöraren.

»Hvad lille herr Johan dröjer länge!» sade följande
juldagsmorgon kUidståndsfrun till Stenfjälls enka och dotter,
hvilka innehade ungefär samma platser som föregående afton;
»säkert har han träffat baronen, och baronen vill inte släppa
honom ifrån sig så snart.»

»Jag bara fruktar,» yttrade fru Stenfjäll, »att han
uppehåller baronen för länge, för när Johan en gång kommer
in på talet om sina lexor, så vill han aldrig sluta ... jag
är bara ledsen för det.»

»Det var emellertid rätt bra, att herr Johan gick till
honom, för annars hade det sett otacksamt ut, eller också

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:28:22 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/valnaden/0336.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free