Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
välgöraren.
333
början uti de hårdaste tillvitelser emot oss, hvilka djupt
sårade våra hjertan, som aldrig upphört att älska honom
och ömma för hans väl; men han har nu blifvit
förståndigare och lugnare. Han blyges öfver att en qvinna
skall vara lugnare än en man i lidandets och pröfningens
stunder. Han har lofvat att vistas hos oss hela julhelgen
och att inte mer företaga något, som han vet vara hans
föräldrar emot. Han helsar er genom mig och säger, att
ni städse skall förblifva hans käraste minne. Hvad mig
och min kära man för öfrigt beträffar, sà är det vär, liksom
vår sons, mening att efter bästa förmäga vara er och edra
kära anhöriga till tjenst och nytta, i det hopp, att hvarken
ni eller er fru mor skola sätta er emot de anordningar, vi
af innersta välmening ämna vidtaga, för att uppfylla en för
våra hjertan kär och helig pligt. Inneslutande härmedelst
allas vàr gemensamma helsning till er, er fru mor samt
edra syskon, framhärdar jag en
ödmjuk tjenarinna och vän
Catharina Anker, t
»Om jag fär säga min tanke,» anmärkte
klädståndsfrun, sedan fru Stenfjäll slutat läsningen, »så tycker jag
att det varit mera passande om unga herrn sjelf skrifvit till
mamsell.»
»Det andas högmod i hvarenda rad,» tillade fru Stenfjäll.
»Han är nu förståndigare och lugnare,» upprepade
Sofia sorgset.
»Vidtaga anordningar till -vår tjenst och nytta... kan
man sel» mumlade modern med förtrytelse.
»Sedan man klöst ihjäl en menniska med tassen,»
yttrade klädståndsfrun, »så vill man slicka lif i henne med
den giftiga tungan.»
»Låt oss gå ut, mamma... nu behöfver jag frisk
luft!» ropade Sofia med en ifver, som förvånade de båda
fruarna.
Den arma flickan 1 Hon visste alltför väl, att det var
hon sjelf som sammanflätat och riktat den gissel, som träffat
hennes hjerta, ty det var hon sjelf som brutit förbindelsen
med Anker; men icke desto mindre föreföll det henne nu
som hade slaget kommit från en annans hand. Aftonen
förut gladde hon sig vid den föreställningen, att Gustaf
blifvit försonad med sina föräldrar och firade sin julafton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
