Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
välgöraren.
341
Den lyckliga arftagerskan var den gladaste menniska i
verlden och sökte genom muntert samtal skingra mamsell Sofias
dystra lynne, hvarför hon också kallades för den trefliga
klädståndsfrun, en benämning, af hvilken hon fortfarande
förstod att göra sig allt mer och mer förtjent. De stunder
af dagen, dä Anker vistades hos sin fästmö och blifvande
svärmoder, infann hon sig aldrig hos sina vänner, ty hon
var för grannlaga att vilja störa tvänne älskandes
samtal och smek, men alltid talade hon väl om den gode
häradshöfdingen, underlätande dock icke att bittida och sent
beklaga det svära förhållande som uppstätt mellan honom och
hans föräldrar. ’ Den trefliga klädständsfrun hade mänga
bekanta inom Stockholm, hvilka, när hon råkade dem ute,
berättade för henne, att instrumentmakaren och hans fru
sörjde öfver den förlorade sonen, sä att de blifvit tunna
som skuggor, att de ämnade göra sonen arflös samt mycket
annat, som visserligen oroade mamsell Sofia och gaf näring
àt hennes mörka föreställningar om framtiden, men pä samma
gäng erbjöd henne sjelf tillfälle att trösta den bedröfvade
flickan. Åberopade hon någon gäng det vackra
religionsbudet: »du skall hedra din fader och moder, på det dig mä
väl gå och du må länge lefva på jorden», så kom hon
genast derpå tröstande fram med ett annat, som heter: »en
man skall öfvergifva fader och moder och blifva när sin
hustru», ehuru hon måste medgifva, att man och hustru
icke vore alldeles detsamma som fästman och fästmö. När
slutligen Sofia ånyo ville lösa sin förbindelse med Gustaf
för att återlifva det goda förhållandet mellan föräldrar och
barn, uppmuntrades hon dagligen af den trefliga
klädståndsfrun till denna ädla handling, hvilken, enligt hennes
förutsägelse, icke kunde hafva annan följd, än att
instrumentmakaren och hans hustru, bevekta af det storartade i en
sådan sjelfuppoffring, slutligen skulle gifva med sig, till allas
hugsvalelse och lycka. Sålunda tänkte och yttrade den
trefliga klädståndsfrun, gifvande slutligen sina vänner ett nytt
prof af sin vänskap derigenom, att hon öfvertalade dem att
begagna sig af den ädelmodige baronens godhet och åka ut
för att förströ sina bekymmer i den friska luften.
Sedan assessor Levander tagit afsked ai den trefliga
klädständsfrun, styrde han sin kosa åt Storgatan. Men innan
han hunnit denna gata, mötte han en reslig figur, som gick
honom rakt på lifvet och lade sin hand på hans axel. Denne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
