Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vålgörabkn.
347
och han sàg nu ett par tårfylda ögon, som riktades emot
honom.
»Jag tror du är vaken, min söta Charlottl» sade han
med den mjukaste stämma, i det han tog flickan om lifvet
och satte henne pà sitt knä; »du har sofvit, sà dina sköna
ögon blifvit alldeles röda, men jag vågade inte störa din
goda sömn.»
»Det är inte af sömn som mina ögon blifvit röda,»
svarade flickan.
»Ja, min själ, tror jag inte du har gråtit och det på
sjelfva juldagen.»
»Min far har jagat mig ur sitt hus, och jag vet inte
hvart jag skall taga vägen,» snyftade hon.
»Är han galen?... Jaga sitt enda barn ifrån sig ...
hvad har du gjort honom för ondt?»
Flickan stirrade på Levander med en sådan förtviflan i
sina blickar, att den skulle hafva förskräckt hvilken annan
som helst än sfinxen i stolen.
»Du får lof att berätta allt det der för mig, stackars
flicka!... Det är väl inte så farligt som det låter.»
»O, det var en ryslig julafton!» jämrade hon sig.
»En ryslig julafton, säger du?... Hvarför var julaftonen
så ryslig?»
»Hvarför skickade du mig de der olyckliga sakerna?»
»Jag förstår dig inte, min söta Charlottl... Kunde
jag väl låta en julafton passera utan att skicka julklappar
till dig?»
»Men dessa julklappar hafva yppat allt... jag har
numera hvarken fastman eller föräldrar.»
»Jag skall lära dina föräldrar hvad det vill säga att
köra sitt barn på porten 1... Föräldrar, som med hårdhet
behandla sina barn, må skylla sig sjelfva, om de med
hårdhet bemötas tillbaka.»
»Förbannad vare den stund, då jag lyssnade till edra
ord och blef en usling!» ropade hon, i det hon ryckte sig
lös från Levanders knä och sprang upp på golfvet.
»Förlåt mig, min goda Charlott, men jag väntade inte
ett så obilligt yttrande från dina läppar,» sade assessorn, i
det han fattade pennknifven och dermed afskar fjädern på
en penna.
»Säg mig,» ropade Charlott, »hvarför skickade ni mig
de der sakerna?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>