Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
354
välgöbaben.
skridskor, som han fatt af fröken, ännu icke återkommit, si
kunde naturligtvis ingen resa blifva af.
Nu klingade bjeUror frän gården.
»Man skall få se, att det är min Rudolf som kommeri»
ropade f&ken; »förläten mig, mitt herrskap, men jag måste
skynda ut för att taga emot honom och förbereda honom
på att jag ännu har mitt goda främmande qvar.»
Fröken Marie Louise lemnade dervid kabinettet, och
fru Stenfjäll blef ensam med sin dotter. Begges hjertan
klappade af otålighet att få se och tacka den välgörare,
som Försynen så underbart skickat dem i nödens stund.
Modern såg i honom ett stöd för den älskade sonens
framtid, och i dotterns fantasi var han den engel, som återförde
till henne den lycka, hon skjutit ifrån sig. Det -faller af
sig sjelf, att de gjorde sig de skönaste föreställningar om
hans utseende; men detta oaktadt blefvo de öfverraskade,
när, vid sidan af den gamla fröken, en ung, ståtligt växt
man, med ett manligt skönt ansigte, inträdde i kabinettet.
Baron Rudolf var mycket enkelt klädd, men hans hållning
var en furstes, och gudars milda leende hvilade på hans
bleka ansigte. Moder och dotter sågo upp mot honom
såsom till ett högre väsen, under det fröken Marie Louise
presenterade honom för dem. Han fattade moder och dotter,
en vid hvardera handen, förde dem till soffan, tvang dem
att sätta sig och tog plats mellan dem.
»Det första jag får be er, min goda fru,» sade han,
»är att ni inte med ett enda ord omnämner den obetydliga
tjenst, jag kunnat bevisa er son ... ni är mig derför
ingenting skyldig ... hvad jag gjorde var förorsakadt af den stora
förbindelse, hvaruti min familj ansåg sig stå till en person,
som vi trodde skulle blifva er måg, min fru 1... Jag skattar
mig för öfrigt rätt lycklig att hafva gjort er bekantskap...
jag har sett tillräckligt med lyckliga menniskor, eller, rättare
sagdt, sådana som ansett sig vara det... det är nyttigare
och lärorikare att stundom få lära känna sådana som lidit
och pröfvat något af denna verldens vedermödor ... jag har
sjelf, ehuru född och uppfostrad i välstånd och under
lyckligare förhållanden, lärt mig, att skalet icke är detsamma
som kärnan ... Ack, mina vänner 1... Tillåten mig att så fä
kalla er... jag känner ännu föga till edra lefnadsöden; men
jag läser i edra ögon hela tomer af lidanden och försakel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
