- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Romaner 3. Vålnaden /
370

(1889-1892) Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

76

kaptenen’.

Så djupt hade den lycklige gossens ord inverkat på den
olyckliges hjerta. Strängar, hvilkas tillvaro han förut ej
ens anat, ljödo nu i hans inre som en likpsalm öfver honom
sjelf. Alla, med hvilka han förr haft något att tala eller
göra, hade varit likgiltiga, befallande, hårda, och sin egen
moder hade han funnit grymmast och omenskligast bland
dem alla. En enda person hade han visserligen förut dyrkat
som ett öfverjordiskt väsen, nämligen den goda, vackra
fröken, hvilken räddat hans moder; men i den mån hans
tillgifvenhet för den senare aftog, minskades äfven betydelsen
af den förra. Nu för första gången kände han blygsel
öfver att icke kunna någonting annat än tigga, emedan en
annan, som var yngre än han, gladde sig öfver att hafva
läst så mycket. Förlusten af lilla Rudolf hade uppmjukat
hans innersta, förut förstelnadt af liknöjdhet och vana vid
eländet. Derför slogo de ord, Johan yttrat till honom, så
starka rötter deruti. Så stod han på samma ställe, länge
grubblande och sörjande öfver sig sjelf, då han hastigt spratt
till, liksom han blifvit fattad af en annan förskräckande
tanke, i det han mumlade för sig sjelf:

»Hvad kan mutter, hvad kan baron Svärdfålt hafva för
gemensamt med den goda gossen och hans mor I... Nej,
nej I... Det hänger aldrig rätt ihop med den saken .. . När
han nämnde mutter och baronen, tyckte jag att jag såg en
olycka gapa öfver hans hufvud ... en olycka till och med
större än min egen.»

Tjuguandra kapitlet.

Kaptenen.

Det är vid middagstiden samma dag. Uti ett mindre,
men furstligt möbleradt kabinett, två trappor upp i ett hus
vid Norra Smedjegatan, ligger på knä framför en liten divan,
med förgylda karmar och öfverdrag af rödt siden, en
femtioårig, svartklädd man, med ett ungdomligt skönt ansigte.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:28:22 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/valnaden/0376.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free