Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
378
kaptenen’.
så vida för, att de kunna försörja sig sjelfta. Ingen
söndag försummade han att bevista den offentliga gudstjensten
och höll sitt folk till detsamma. Måhända trodde han sig
derigenom kunna försona himmelen med sitt yrke. Men
detta hjelpte dock icke, och han måste undergå spelarens
vanliga öde. Vid de båda riksdagarne åren 1830 och 1835
lemnade Fortuna för evigt hans hus. Under det rikets
församlade ständer ordnade riksbankens affärer genom den
ryktbara »realisationen», sprängdes sekter Arngrens banker, medan
han på samma gång förlorade stora summor på de utländska
lotterierna. Han måste sälja sitt vackra och beqvämt
inredda hus vid Norra Smedjegatan samt hyra sig en våning
i Keyserska huset vid Röda Bodarne; men hans salonger
blefvo allt tommare. Åtskilliga af hans förnämsta kunder,
som gifvit tonen åt hans hus, hade dels med döden afgått
och dels flyttat till landet, och inga nya trädde i stället.
Förlust på förlust drabbade honom. Han började nu
försälja sitt ofantliga lösörebo och undergick under loppet af
några år trenne stora auktioner. År 1842 flyttade han
med återstoden af de möbler, han ännu hade qvar, in i ett
otapetseradt rum på nedre botten af ett hus å Norrmalm,
hvarifrån han tidigt på morgonen aflägsnade sig och dit han
sent på aftonen begaf sig, alltid fruktande att någon skulle
afveta hans olyckliga belägenhet, ty han var för stolt att
emottaga det årliga understöd, som många af hans gamla
kunder erbjödo honom. En dag hembars han från gatan,
träffad af slag. Författaren, hvilken då bodde i samma
hus och hyrt ut rummet åt honom, efterskickades och
nedgick till den sjuke. Det var en sorglig syn. Midt ibland
på hvarandra uppstaplade byråar, stolar och bord stod den
stora sängen med de förgylda lejonfötterna. I sängen låg
den sjuttioårige, förr så rike och yppige spelaren. Hans
begge gamla vänner, den gula katten och den vackra
papegojan, promenerade öfver sin döende husbonde, den senare
ännu ropande i hans öra sitt: »vinner tappar, vinner
tappar!» Hans första anhållan till författaren var, att ingen
menniska, utom läkaren, finge insläppas till honom, och hans
andra, att de få husgerådssaker, han ännu hade qvar, skulle
öfverlemnas åt den fattiga tjenstflicka, som följt honom ända
från hans bättre dagar och nu vakade öfver honom i hans
sista stunder, ty katten och papegojan, sade han skämtande,
skulle nog draga sig fram här i verlden utan gåfvobref
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
