Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-kaptenen.
885
den ena bankosedeln efter den andra och uppradar hög pä
hög af dukater.
1 »Gubben har allt rätt,» säger naturbarnet för sig sjelft
med förtjusta blickar på penningarne; »det har nog sin
välsignelse med sig att lefva som hederlig karl... vackra
summorl... Och så lätt åtkomna se’n, utan minsta risk och
utan att behöfva frukta det arbogaöl, som kopparmatte
bryggeri... Det är allt roligt att vara bland gentilt folk,
och inte är det konstigt alls... När man ser de der grànna
herrarne svansa sig ute på gatorna, skulle man tro att de
äro fan så styfva... har ingen fara... de tala bara om
väder och vind, om konkurser och damerna vid baletten ...
vänta bara... får jag vara med litet, så ska jag nog hitta
fatt de der smalbenta sprätthökarne, som jag skulle kunna
bryta af bara med tummen och lillfingret... Men jag undrar
just hvad den der hedersgubben ska säga när han får veta,
att jag begifvit mig till Stockholm igen ?... Men hur ska
jag väl kunna trifvas på landet hela min tid?___Och så är
det väl billigt, att jag inte helt och hållet ligger honom till
last... jag är ju inte ett barn heller ... något måste jag
förtjena sjelf... och när jag förtjenar på ett ärligt sätt, så
bör väl inte gubben bli ond för det... Bara man inte
känner igen mig ... den der fördömda assessorn glodde på mig
så .. . kanske är det ändå rådligast, att...»
Ett starkt bultande på porten ifrån gatan afbryter
kaptenens sjelf betraktelser, och han spritter upp från stolen.
Slagen på porten tilltaga i styrka, kaptenen skyndar till
fönstret, hvilket han öppnar. Han hör ifrån djupet af d£n
smala brinken ett oredigt sorl af röster och ser, vid skenet
af en lykta dernere, flere karlar, som stå utanför porten till
det hus han bebor.
»Har den satan igenkänt och förrådt mig?» mumlar
han för sig sjelf, i det han rusar tillbaka till bordet, skrapar
sedlarne och guldet ner i fickorna på morgonrocken, fattar
en grof knölpåk, som står invid sängen, släcker derefter
ljuset och skyndar ut i förstugan, der han stannar,
öfvervägande hvad beslut han bör taga.
Nu förnimmer han det knarrande ljudet af porten som
öppnas, och han hör fotsteg i de nedersta trapporna. Han
tycker sig äfven höra en pockande röst fråga, hvar kapten
Strabeck bor.
Vålnaden.
85
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
