Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kaptenen’.
3»9
knackar genast pà rutan, lyssnande efter den verkan, som
deraf kunde följa. Det är alldeles tyst derinne. Han knackar
för andra gängen, hvarefter han hör stolar skjutas frän
bordet och ser skuggor af menniskohufvuden pä gardinen.
Han knackar för tredje gången. Gardinen upprullas, och han
ser framför sig flere ansigten, tillhörande bäda könen, hvilka
betrakta fönsterrutan med det djupaste uttryck af
öfverraskning och förvåning.
»Ursäkta mig!» börjar nu kaptenen med läpparne tätt
invid rutan; »men var sä god och släpp mig in.»
Ansigtena derinne titta pä hvarandra, utan att något
svar följer.
»För all del, mitt nådiga herrskap,» fortfar kaptenen,
»fundera inte länge på den saken, utan öppna fönstret...
jag fryser annars ihjäl!»
Ett ljus innanför sättes nära emot fönsterrutan.
Kaptenen, som fattar meningen deraf, sätter sina
mustasch-beprydda läppar ännu närmare mot glaset, sägande:
»Dröj inte så länge, mitt allra som sötaste herrskap,
utan lyft bara litet på fönsterhakarne, så ska jag sedan hjelpa
mig sjelf... hederlig vedergällning utlofvas, och jag begär
ingenting annat än att derefter få gå utför trapporna.»
Kaptenen drager dervid en bundt bankosedlar ur fickan
och för dem till rutan. Åsynen af detta
rekommendationsbevis måste hafva gjort god verkan, ty fönstret öppnas på
glänt, och en karlröst inifrån höres:
»Hvad är ni för en fan som står på fönstret?»
»Jag är resande,» svarar kaptenen.
»Resande ... på en sådan väg?»
»Jag är en högt uppsatt person.»
»Ja, det se vi nog... hvad har ni på taket att göra?»
»Jag är öfverstlöjtnant i armén och riddare af
svärdsorden och flere ordnar till... Var så god och öppna fönstret
litet mera, så att jag kan komma in.»
»Öfverstlöjtnant och riddare!» yttrar en annan röst,
något höfligare; »men hur har herrn kommit på taket?»
»Jag har gått vilse ... jag . .. jag brukar gå i sömnen ...
jag har gått hit upp i sömnen och hittar inte ner igen ...
För Guds skull, låt mig komma in, för annars faller jag ner
och bryter halsen af mig... jag betalar hederligt om jag
slipper in.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
