Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
K tt balsam kradt lik.
399
han borde taga, samt att den nya fastmön, som är dotter
till en brukspatron i Jemtland, instrumentmakarens
barndomsvän, redan emottagit den unge mannens tillbud, blef hon
först vild som en tigrinna.»
»Ingenting är lättare än att förvandla en qvinna till
ett lam, notabene sedan hon nyss förut varit tigrinna.»
»Jag prisar din menniskokännedom.»
»Du har skäl dertill... Nå, vidare?» •
»Nu kommer min goda, oförlikneliga tant,» fortfor
baronen, »och med tårar i ögonen berättar, såsom ett prof
på menniskors elakhet, huru det ryktet går kring staden,
att kommissarien Stenfjäll icke är död, utan vandrar kring
landet med sina anhörigas goda minne.»
»En ypperlig historia, som jag också har heder af,»
inföll assessorn; »ett tveeggadt svärd, som skurit åt båda
hållen.»
»Visserligen ... också må du tro ...»
»Jag vet allt, bror Rudolfl... Familjen, redan förut
olycklig, ser sig nu äfven vara ett föremål för vanäran ...
Då träder en hugsvalande engel, baron Svärdfalt, inför de
förgråtnas ögon, förklarande sig vilja återupprätta familjens
anseende, och erbjuder den stackars flickan sin hand och
sitt eget sönderslitna hjerta, ty tvänne hjertan, som hafva
lidit detsamma, kunna ju lyckliggöra hvarandra ... Modern
är af förtjusning färdig att knäfalla för honom, och dottern,
öfverväldigad af så många bevis på ädelmod, sjunker till
hans bröst, svärjande trohet i lif och död.»
»Något ditåt, min vän... Flickan stirrade på mig,
liksom på en ande ifrån himmelen... modern kysste mina
händer... ögonblicket var rörande ... jag slöt modern och
dottern i min famn, och saken var uppgjord ... I eftermiddag
förlofvas vi.»
»Som sagdt är, jag gratulerar dig, eller rättare, jag
gratulerar familjen, som genom dig blifver upphöjd i
friherr-ligt stånd, ehuru mången blifvit friherrinna för mindre ...
Nå, hvad sade sonen?»
»Pojken?»
»Nej, den långe.»
»Plåtslagaren, redan förut rörd af det deltagande jag
visat honom derigenom, att jag emottagit honom i mitt hus
och återfört honom till de sina, tryckte min hand, så att
jag i fem minuter var lam i fingrarne deraf.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
