- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Romaner 3. Vålnaden /
415

(1889-1892) Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

föblofningsdagbn.

415

»Låtom oss bikta våra bekymmer för hans ärevördighet.»

»Må ske dål»

Officerarne gingo in i samtalsrummet, togo kyrkoherden
afsides och talade några ord med honom. Följden af detta
samtal blef ett buds afsändande till den närbelägna
prest-gården för att skaffa materialier till ett väl ordnadt spelbord.

»Min älskade Sofi!» hviskade baron Rudolf till sin bleka
fästmö; »du har då inte en enda vänlig blick för din vän?...
Du fyller mitt hjerta med den djupaste bedröfvelse!»

»Förlät. .. förlåt mig, herr baroni... Jag ...»

»Hvarför dessa främmande ord, min älskade?... Hafva
dä de ringar, vi i dag vexlat med hvarandra, ingen
innerligare betydelse?... Är du missnöjd med mig?... Hvarmed
har jag gjort mig oförtjent af din ömhet?»

»Haf undseende med mig I... Jag har länge inte vetat
hvad jag säger eller gör.»

»Hvarför inte yppa ditt hjertas bekymmer för en man,
som skall älska dig så länge hans hjerta slår?... Om du
visste hvad jag lider af att se dig så förstämd på en dag,
som för mig visat den första skymten af en verklig lycka!...
Är det då mitt eviga öde att icke kunna njuta ett enda
ögonblicks glädje utan ängslan och qval?... För hvarje tår,
jag kunde förjaga ur dina ögon, ville jag gifva en droppe
af mitt dyraste blod.»

»Hvad du är mild! Hvad du är god!... Nej, jag skall
inte gråta mer... inte klaga mer!... Gud skall gifva mig
krafter att blifva för dig hvad jag bör vara!.. . Gud skall
höja mig upp till dig!»

Baronen tryckte en kyss på den bleka panna, som
dervid lutade sig mot hans bröst.

»Nej, men se på Svärdfältl» hviskade den ene officern
till sin kamrat.

»Hvad är det att se på?» frågade kamraten lika sakta;
»de sitta ju och smeka hvarandra som turturdufvor... fan
så sött I... Svärdfält är ju i sjunde himmelen 1»

»Ja, min själ, kom han inte nu dit igen ... det var en
best att kunna hoppa högt i ett enda tag!... Du skulle
ha sett honom nyss när han kysste fästmön på pannan . . .
då såg han ut som han hade stått djupt nere i sjunde
helvetet.»

»Gjorde han det?»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:28:22 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/valnaden/0421.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free