Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
di8cipbln.
445
Schonkel ropade fram en butelj champagne, som genast
framsattes och tömdes, hvarefter han med Mojes hatt
handen gick till disken, slog deruti tre gånger och frågade:
»Hvad är jag skyldig?»
»Det är betaldt,» svarade kyparen.
En stund derefter tog Schonkel sin vän Moje afsides.
»Vill du sälja den der hatten åt mig?» frågade han
med en bönfallande blick.
Moje nekade länge, men gaf slutligen efter och sålde
den för femton riksdaler, dem Schonkel genast kontant erlade.
Han beslöt nu att med ens tillkämpa sig anseende för
frikostighet och tog genast in tre buteljer champagne, hvilka,
under sånger och skålar till Schonkels ära, tömdes.
Triumferande och högst belåten med sin morgon, trädde han
derefter fram till disken.
»Hvad är jag skyldig?» frågade han, slående trollhatten
tre gånger i disken.
»Aderton riksdaler,» svarade kyparen.
»Hvad är jag skyldig?» upprepade Schonkel med högre
stämma, i det han förnyade de tre slagen med hatten.
»Aderton riksdaler,» fortfor den envise kyparen med
en dragning på munnen.
»Är du galen, menniska ... hvad är jag skyldig?» skrek
Schonkel, dängande hatten i disken så att kullen lossnade.
»Jag sade ju, att det var aderton riksdaler,» skrek
kyparen honom i örat.
En skrattsalva från kamraterna vid bordet genomträngde
sälen. Schonkel var nära att digna mot golfvet. Moje
skyndade till hans biståncT och liqviderade vinet med de
penningar han fått for hatten, .hvarefter han höll ett nytt
tal till Schonkel, å egna och kamraternas vägnar, för de
tre buteljerna, hvarpå denne bjudit. Schonkel afhörde icke
talet till slut, utan störtade ursinnig på dörren.
Under dylika upptåg förflöt tiden, och Stenfjäll spratt
till, när han såg på klockan och fann den vara tolf. Han
steg upp och förde med sig Stenberg till andra sidan salen.
»Ursäkta att jag påminner dig om ditt löfte,» sade han;
»men jag ser att klockan snart är tolf, och jag måste genast
ha de tre hundra riksdalerna, så vida inte...»
»Kors så fördömdt!» utropade Stenberg, i det han slog
sig för pannan; »ett sådant nöt jag var!. .. Det hade jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
