Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
448
discipei.n.
»Derom fä vt ju talas vid klockan ett, ty jag har inte
tid att tala om den saken nu .. . jag måste bort, för att...»
»Men jag behöfde penningarne nu, ty ... ty ... ja,
hvarför kan jag inte öppet säga det?... jag har ett
bysättnings-utslag på halsen.»
»Hvad i Guds namn säger du?»
»Hela mitt lifs tacksamhet tillhör dig, om du lånar
mig dessa penningar 1»
»Jag har ingen styfver för egen del att låna ut...
det är ju, som du vet, baron Svärdfälts penningar jag har
på mig.»
»Ja, jag vet ... men efter han vill skänka mig tusen,
så måtte han väl kunna låna mig trehundra.»
»Visserligen... men jag har tänkt närmare efter...
jag kan inte ge ut en enda fyrk, förrän du satt ditt namn
under det der löjliga dokumentet, som du fäster så mycken
vigt vid ... Har du frågat någon till råds än?»
»Jag begriper inte hvartill underskriften skall tjena.. .
jag vet inte, men jag har en sådan motvilja för att
underteckna den.»
»Nå, du har ju tid på dig för att fundera på saken
till klockan ett.»
»Nej, nej!... Jag har inte tid 1... Jag måste hafva
pengarne nu! ... Annars är jag olycklig för hela mitt lif.»
Kyparen kom nu ånyo fram till Stenfjäll med den
underrättelsen, att karlarne derute omöjligt ville vänta längre.
»Så tag då hit den fördömda skrifvelsen!» utbrast
kandidaten förtviflad; »förrän jag låter bysätta mig, vore jag
nästan färdig att förskrifva mig till hin håle!»
»Ursäkta mig, min bästa kandidat!» svarade
kammarjunkaren med en ton, som tillkännagaf att han var djupt
förnärmad; »men jag är mätt på alla dessa bevis på
misstroende till menniskors välvilja och redlighet. . . otack är
verldens lön, detta är en regel, hvars undantag inte äro
att finna här i Upsala, märker jag... jag ville vara ifrån
hela denna affär, lika så narraktig till sitt upphof som
skandalös till sina följder... jag anhåller endast att få slippa
höra utlåtelser, som såra både min hederskänsla och min
vän baron Svärdfàlts ... farväl ? ... Intet ord mera om denna
sak!... Jag rekommenderar mig!»
v Von Döhlen tog ett steg åt dörren. Stenfjäll höll
honom tillbaka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
