Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
450
discipei.n.
Källarmästaren gick innanför disken, satte sig och började
skrifva pä griffeltaflan. Moje gaf en vink åt sina kamrater,
hvarefter de alla uppstego och stälde sig framför disken.
»Nä, min bror, hur mycket går det till?» frågade Moje
sin vän källarmästaren.
»Sexton riksdaler och tjugofyra skillingar,» svarade
denne utan att se upp från taflan.
»Sexton riksdaler?... Nu högg du till, brorl... I Upsala
förstä de sig på den saken ... Jag har fått en räkning från
jernkrämarn pä Kungsängsgatan ... är det inte synd och
skam till räkning?... Han nöjer sig inte med att taga sju
för tu, den krabaten!... Se sjelf, bror!... Har du sett maken
till räkning?»
Moje höll dervid ett skrifvet papper för källarmästarens
ögon. Denne fattade deruti och började stafva sig fram
genom de svårlästa raderna.
»Hvad är det?» mumlade han, hållande papperet nära
ögonen och läsande; »nie . .. nie hundra . .. nie hundra ...
nittio .. . nittionie ... nitnaglar .. . hvad för slag? . .. Nie
hundra nittionie ... nitnaglar ... hm, hm!... Nie hundra ...
tjufpojkar!»
Källarmästaren kastade papperet ifrån sig och hof upp
sina ögon. Han blef blodröd i ansigtet och kunde icke få
fram ett enda ord, ty, utom honom och hans båda kypare,
fanns ingen lefvande varelse i den nyss så stormiga salen.
Medan källarmästaren studerade jernkrämarens räkning, hade
alla smugit sin väg.
Studentskaran med Moje i spetsen, marscherade under
skrål och skratt till Dragarbrunnsgatan, en af de fulaste
gatorna i Upsala, samt gjorde halt utanför porten till ett
mindre, något stupande trähus. Efter några minuters
rådplägning smögo sig studenterna under den djupaste tystnad
in genom porten och stannade pa gården. Moje och en af
kamraterna gingo uppför en liten trätrappa vid denna gärd
och knackade på en dörr ofvanom trappan.
»Hvem är det?» hördes en hes röst inifrån.
»Ursäkta, goda herr Rölin,» sade Moje, förställande
rösten; »jag är studerande af Roslags nation och behöfde
låna mig tio riksdaler pa den här lilla guldklockan.»
Dörren öppnades, och Rölin stack ut sitt hufvud. Men
i detsamma drogo Moje och den andra studenten upp dörren,
fattade tng uti procentaren och förde honom utför trappan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
