Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BBÖIXOPSDAGKN.
465
himmel af svartmålade bräder, och han skall sofva ända
tills dombasunen väcker honom.»
»Du talar, sä ingen menniska kan begripa det... du
glömmer väl inte det tacksamhetslöfte du gifvit mig?»
»Nej.»
»Alla de papper, du finner i hans byrä, lemnar da
till mig... sedan skaffar jag dig ur staden, ur landet och
gifver dig så mycket att du kan lefva utan bekymmer i
all din tid.»
»Godt.»
»Du får inte dröja här länge... när det blir mörkt
släppes du ut... tystl... Jag tyckte det gick någon i
förmaket... fort in i ditt gömställel»
Dervid sköt han Ros tillbaka in i skrubben och reglade
igen om honom, hvarefter han begaf sig till andra dörren,
öppnade den och gick ut i förmaket. Der mötte han sin
syster, fröken Amanda, hvars sköna anletsdrag nu förrådde
en upprörd själ.
»Hur är det fatt med dig, Amanda?» frågade brodern;
»du har inte sofvit ut efter resan ... hvarför hvilar du dig
inte tillräckligt?... Se dig i spegeln, och du skall knappast
känna igen ditt eget ansigte.»
»Rudolf!» genmälde Amanda, »om mitt ansigte är
förändradt, så är det visst inte af resan ... inte heller af
trötthet... Dessa oväntade, besynnerliga tilldragelser inom vår
familj hafva i sanning makt att förändra både ansigten och
hjertan.»
»Ja, det må du visst säga, min syster... det var ju en
rätt vacker historia med den der metamorfoserade baronen ...
Vår salig farbror, majoren, och vår tant, den värda
friherrinnan, spelte ju ett vackert spel med oss alla... en slipad
fint nog för att undanstjäla oss vår lagliga rätt.. . skada,
den inte lyckades bättre ... men så går det alltid med
onda anläggningar till slut.»
»Ja, så går det alltid med onda anläggningar,»
upprepade Amanda med ett betydelsefullt uttryck både i orden
och blicken.
»Vår hederlige onkel på Himmelsta blef väl topp rasande,
när han fick veta, att vår familj så der i en hast fått en
baron mindre och en fröken mer?»
»Onkel har förlåtit min stackars kusin... den arma
varelsen har lidit nog för sina föräldrars egennytta; men . . .»
Vålnaden. . SO
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
