Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
472
bröllopsdag Jen.
»Inte stå bak, inte stå bak!» ropade den körande
betjenten, brytande på franska, ty baronen hade tagit honom
med sig hem från Paris.
»Lilla söta herre 1 Låt mig åka med en liten bit,»
bad Olof.
»Är det du, gosse?» sade Johan, som nu först kände
igen honom; »stå qvar du, om det roar dig!»
Betjenten brummade och gaf hästen snärt på snärt;
men när han hunnit Norrtull, höll han med släden, vände
ansigtet bakåt och ropade:
»Nu gå åf, nu gå åf!»
»Lilla herrn tillåter ju att jag får följa med ett stycke
till?» frågade Olof Johan; »det är så roligt att åka.»
»Gerna får du åka,» svarade Johan; »men det är så
kallt, och du har så litet på dig, din stackare.»
»Husch nej, fryser jag, så springer jag mig varm ...
har ingen fara... det är så roligt att stå på medarne när
det går fort.»
»Vara tungt... hästen inte orka,» mumlade betjenten.
»Bry sig inte om det, han,» svarade Olof; »hästen
orkar nog, om det också vore dubbelt så stort lass.»
»Låt honom vara,» sade Johan till betjenten.
Denne utöste några eder på franska och började àöra
vidare.
»Låt mig få följa med ända fram,» hviskade
hamnbusen till Johan.
»Hvad skall du framme att göra?» frågade Johan.
»Se på bruden ... herrns syster står ju brud ... Gud
låte det bara...»
Olof fortsatte inte meningen, ty han märkte, att betjenten
lutat sitt ena öra närmare, för att lyssna på dem.
Sålunda fortsattes resan, och man ilade snart förbi Jerfva
och Ulriksdals slott tills man skulle’ köra ner på Edsviken,
för att öfver isen fortsätta vägen direkt till Sjöbérgs strand.
Nu höll betjenten ånyo med släden.
»Inte stå qvar, inte stå qvar!» ropade han till Olof.
»För Guds skull!» hviskade Olof i örat på Johan, »låt
mig följa med öfver sjön ... far inte ensam öfver isen med
den karlen!»
Johan såg förvånad på tiggaren.
Betjenten gjorde i detsamma sin ena arm ledig och
riktade en puff emot Olofs bröst; men denne undvek puffen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
