Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BBÖIXOPSDAGHK.
477
snön. Derigenom råkade han att vända i luften den
kroppsdel, hvarförutan det vore omöjligt att sitta på kuskbock.
Olof lyfte upp sin påk med båda händerna.
_ »Och der har du till uppmuntran för nya vägars
anläggning I» ropade han, läggande på ifrågavarande kroppsdel
ett slag af., sådan effekt, att betjenten kastad.e..sig,.upp. ett,
godt stycke från’marken - och vrålade tiö," så att dët nästan
hördes kring hela,,viken.
»Vill du löga menniskor och djur midt i smällkall»;
vintern, du?», fortfor Olof, hoppande kring den fallne och:
dunkande på honom med outtröttliga armar; »vill du skicka
oss ner för att ljustra aborrar på sjöbottnen, du?... Jag
ska ljustra och fjälla dig, jag, du karnalje till dräng med
ännu större karnalje till husbonde I»
Gud vete hur denna affär slutligen hade aflupit, så
framt icke några drängar, tillkallade af de gälla nödropen,
skyndat ner ifrån stranden och närmat sig valplatsen.
Olof tog, vid åsynen af dem, till flykten och jagade
af, så att isstycken och snöflingor dansade omkring honom.
Det var klockan omkring fyra på eftermiddagen. Uti
ett mindre, af fyra vaxljus upplyst rum, en trappa upp i
herrgårdsbyggningen på Sjöbérg, satt Sofi Stenfjäll framför
toaletten, smyckad till brud. Hon smålog i spegeln åt
myrten-kronan, som prydde hennes ljuslockiga hufvud, men detta
leende var mera barnets åt den skimrande leksaken, än
brudens vid tanken på de ljufva förbindelser, hvaråt hon
med lif och själ går att öfverlemna sig. På hvar sin sida
om henne stodo fru Stenfjäll och fröken Marie Louise,
sysselsatta att med hårnålar fästa den betydelsefulla kronan.
»Kors, hvad den klär Sofi!» utropade den gamla fröken;
»myrten på blondt hår tar sig alltid bättre ut än på mörkt.»
»Men passar illa till ett blekt ansigte, ville tant säga,»
inföll bruden.
»Nej, mitt barn, det ville jag inte säga,» genmälte
fröken; »Gud bevare oss väl för de röda ansigtena!... Jag
vet ingenting så fult som röda ansigten ... de kunna anstå
bonddöttrar och deras gelikar, men folk af stånd och
anseende ... aldrig, min söta vän!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
