Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188 bröllopsdagen.
»Att inte Fredrik och Victor ännu äro häri» undrade
Johan.
»Victor fick väl inte tillfälle att resa till Stockholm;
men jag begriper ej hvarför inte Fredrik kommit... de mätte
väl bara vara bjudna!»
»Baron sade, att han skickat dem bjudningskort redan
för ätta dagar sedan.»
»Men det förvänar mig äfven, att inte en enda rad
hvarken frän Fredrik eller Victor kommit oss tillhanda.. .
vi veta inte om de äro friska eller ej.»
»Om de varit sjuka, sà hade vi nog fått bref derom.»
»Men hvarför hafva de inte svarat pà de flere bref,
mamma och vi skrifvit till dem?»
»Ja, det är besynnerligt.»
»Du har väl lemnat dem ordentligt pä posten?»
»Nog ha de kommit ordentligt på posten, for jag
lemnade dem alltid till fru Sohlberg, som lofvade skicka dem.»
»Du var då inte dit med dem sjelf?» ■
»Nej, jag tyckte det gjorde detsamma, när fru
Sohlberg ...»
»Fru Sohlberg!» inföll Sebastian; -»vet du, Johan, jag
har aldrig kunnat rätt med den der menniskan.»
»Hur kan du falla på en sådan tanke?... Hon har ju
alltid varit sà god emot mamma och oss.»
»Baronen och den gamla fröken hafva också varit goda
emot oss, men deras godhet har många gånger kommit mig
att rysa... Ofta har jag tänkt... vet du, det var högst
besynnerligt... dagen efter förlofningen började jag må illa,
ty säkert hade jag qvällen förut förkylt mig... det vär en
fasansfull qväll.. . bevare dig Gud för att någonsin se och
höra hvad jag dä hörde och såg! ... Jag råkade vid frukosten
yttra, att bröllopet inte borde ske så snart och att dét borde
uppskjutas tills vi fått tala med Fredrik... Under det jag
sade detta, kom jag att fästa ögonen på baronen och gamla
fröken... jag glömmer aldrig de blickar de kastade på
mig... jag trodde att de skulle sluka mig der jag satt pä
stolen... På eftermiddagen intog jag ett kinapulver, som
fröken lemnade mig ... hon syntes mycket orolig under det
hon räckte mig matskeden, men när jag väl intagit
kinasatsen, lyste hennes ögon af en högst underlig eld ... jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
