Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bröllopsdagen
493
hvilken läpparne icke kunde hafva nägot namn. Han hade
aldrig erkänt eller velat erkänna någon annan
bevekelsegrund för menniskans handlingar än egennytta och beräkning,
och denna grund trodde han sig hafva funnit allt starkare
och tätare, ju längre han nedsteg bland folket och de
plebejiska raserna. Och hvad qvinnan särskildt beträffade, kunde
han visserligen smeka henne, men som man smeker en trogen
pudel, hvilken, tacksam för den nàd han stundom åtnjuter,
deremellan mäste tålmodigt böja sig under den hand eller
den fot, som slår eller sparkar honom. Att tåligt lida var
i hans ögon äfven ett slags egennytta och gick endast ut
pà att köpa sig medlidande och med detta hela hopen af
lekamliga och andliga fördelar.
Baronen kunde icke vända sina ögon från gestalten på
divanen, och han förvirrades af de tårade blickar, som
derifrån blixtrade emot honom. Hvarom talade väl dessa blickar?
Talade de om första brudnattens stundande sällhet? Eller
talade de om öfverraskning af lycka eller ära? Nej,
brudgummen försökte förgäfves att sålunda tyda deras språk.
Det låg i dem någonting på en gång rörande och trotsande,
förebrående och befallande. Detta i förening med den
förföriska tunna drägten, som lätt gaf efter för den häfvande
barmens alla rörelser, de ljusa lockarne, som i rika vågor
böljade kring det bleka fina ansigtet, de hvita armarna,
genomskinliga som en andes, samt dessa fötter, hvilkas
skönhet skulle för ett ögonblick hafva kommit Fidias att
glömma de bojor, hvarmed han belönades af ett otacksamt
fädernesland, — allt detta gjorde henne i brudgummens
ögon så »pikant skön», för att begagna oss af hans eget
tankeuttryck i denna stund, att han, när han nu närmade
sig divanen, tänkte på ingenting’ så litet, som på sin förut
fattade föresats att endast önska henne en rolig natt och
derefter genast aflägsna sig.
»Min friherrinna I» sade han med en stämma, som ej
behöfde bemödandet för att vara mild; »hvarför välja detta
ställe för hvilan under en sådan natt?»
Gestalten reste sig från soffan och intog en halfsittande
ställning med samma riktning och uttryck i sina blickar.
»Hvad du är skön, Sofil... Hvilka tjusande fötter!»
fortfor han, i det han lade sin hand på en af dem.
Bruden ryste till, sprang upp från soffan och drog sig
tillbaka mot väggen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
