- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Romaner 3. Vålnaden /
497

(1889-1892) Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BBÖLLOPSlfAßEH.

497

Baronen, fattande hennes mening, skyndade efter till
fönstret för att hindra henne, då han i detsamma med
förlamad tunga och förstelnade ögon ryggade tillbaka för
ett utrop från brudens läppar och en syn på fönsterrutan.

Utropet var: Jesus I

Synen var ett magert, blekt och hemskt ansigte, som
utifrån tittade in i brudkammaren.

Ett gällt skatt från brudens mun vände nu baronens
ansigte från rutan tillbaka på henne. Han hade nyss bäfvat
för den förtviflan, han då såg tecknad på hennes ansigte.
Hans bäfvan blef nu mångdubblad för det leende, som mötte
honom från samma anletsdrag.

»Du kommer så sent, så sent,» sade bruden, i det hon
närmade sig den bleke brudgummen ; »din vän har väntat
dig så länge .,. så länge. . Men så blek du är. .. vänta,
jag skall låna dina kinder de blommor jag’har på mina ...
döden kan inte bryta dem, för, ser du, det är kärleken som
planterat dem ... Kom, min Gustaf!. .. Hvarför ser du på
mig så der?... Hvar har du gjort af dina vackra ögon?...
Ha! Ve migl Du har gråtit bort dem! Ve! Ve mig...
Men, ser du, jttin vän, jag har ett par nya, mycket
vackrare ögon att ge dig, jag... det är tvenne stjernor, så
vackra... så vackra... Den ena fick jag af Gud när du
föddes... den andra gaf mig jungfru Maria, och den låg.
i vigselringen du räckte mig... ingen såg den utom jag
och alla de heliga englar, ty de stodo alla med hvita lampor
omkring oss när vi vigdes... Tyst!. .. Släpp irite in
baronen, som står och tittar på fönstret... Bed honom gå du,
min Gustaf, för dig lyder han nog... du kan draga honom
för tinget, du... du kan döma honom, du . .. Hör du,
min vän 1 Gif honom din brud, så får du häris tillbaka...
Tyst!... Se efter om han står qvar än på fönstret... Hjelp!
Hjelp! ... Ser du inte facklan i hans hand?... Ser du inte
att han sätter eld på gården?... Rädda! Rädda!... Det
brinner, det klämtar, det brinner! ... Ser du det der ansigtet
bland lågorna? ... Elden fattar i de gråa lockarne ... Till
hjelp!... Det är min fars gråa lockar ... Hjelp 1 • Hjelp 1»

Ett uthållande skrik från hennes läppar genomskar
brudgummens öron. Hans straff hade börjat: bruden var
vansinnig.

Vålnaden.

»2

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:28:22 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/valnaden/0503.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free