Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
abfvjst.
505
och han kunde ej slita sig från den beräkningen, att samma
hus i hyror åijigen inbringade ett tusen åttahundra
riksdaler banko. Sebastian Stenfjäll var som folket är mest,
och en karl behöfver icke vara annorlunda för att kunna
vara hjelte, vare sig i romanen eller i verkligheten.
Sebastian hade hunnit nära sitt hem, då han
öfverraskad stannade vid åsynen af tre unga män, som skyndade
honom till mötes.
»Fredrik 1 Victor 1» utropade Kan.
Det var nemligen hans begge bröder, kandidaten och
aktören, åtföljda af deras systers för detta fästman,
häradshöfdingen Gustaf Anker. De omfamnade hvarandra midt
på gatan. Men glädjen rådde ej ensam om detta ögonblick.
Bekymren och sorgen sväfvade öfver dem på sina svarta
vingar.
»Hvarför har ni inte förr kommit till staden?» frågade
Sebastian; »hvarför inte till bröllopet ... det olyckliga
bröllopet?»
»Vi ha ej vetat något derom,» svarade kandidaten; »först
i dag efter vår ankomst hit fingo vi underrättelse derom.»
»Men baronens bjudningskort?... Våra bref till eder?»
yttrade Sebastian.
»Vi ha ej sett några bjudningskort eller fått några
bref från Stockholm,» svarade aktören.
»Nej, hvarken det ena eller det andra,» tillade
kandidaten.
»Ha! Det var då som jag anade!» ropade Sebastian;
»man har då bedragit oss alla!»
»Ja, på ett skändligt sätt bedragit oss!» utropade
kandidaten; »olyckliga syster! Olyckliga moder!»
»Ni vet då allt?»
»Ja,, vi veta allt,» utbrast Fredrik med förtviflan; »men
för sent... för sent!.. . Orsaken till detta nedriga spel man
drifvit med oss är icke mer någon hemlighet för oss eller
verlden.»
»Hvad säger ni?... Hvilken orsak?...
»Du har inte läst tidningarne för dagen?» ’
»Nej, nej! ... Hvad står det i tidningarne?»
Anker framtog utan att yttra ett ord, ett tidningsblad,
som han uppvecklade och derefter höll för Sebastians ögon,
i det han för honom utpekade de rader denne borde läsa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
