Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
abfvet.
527
»Tyst!» sade hon; »den olyckliga är i salen ... när hon
sjunger, är hon lugn och stilla som ett barn.»
»Hvarför håller man inte henne innestängd på sitt rum?»
frägade baronen uppretad.
»Låt henne vara der hon är,» bad Amanda; »hon var
så våldsam inne på sitt rum, att vi inte förmådde
qvarhålla henne... nu är det mycket bättre ... kom, men stör
henne inte!»
Alla skredo nu tysta och på tå ut i salen. Hemskare
än sången var den syn, som der mötte deras ögon. Midt
på salsgolfvet stod Sofi i en tunn hvit klädning och med
utslaget hår. De svarta ringarne kring hennes ögon gjorde
ett rysligt afbrott mot det magra, bleka ansigtet. I handen
höll hon en stor hvit duk, hvilken hon beständigt förde till
ögonen, liksom för att aftorka sina tårar; men inga tårar
förmärktes i de stillastående, glasartade ögonen. Bakom henne
syntes den djupt nedtryckta modern, hvilken dessa få dagar
gjort ett tiotal år äldre. Bredvid henne stod Johan. Vid
salsdörren visade sig tvänne betjenter i Svärdfàltska livréet.
Sofi sjöng:
De komma från östan,
de komma frän vestan,
från norr och från söder
bruden att skåda,
ty vacker är kronan
af grönskande myrten;
snöhvita blommor
!-itta vid bladen.
Brudklädningen hvita
glänser som månen
och stjernorna alla.
De rödaste rosor
sitta vid barmen
bland siden och blonder.
Hvad bruden är vacker,
så ropa de alla;
de niga och helsa
och alla de ropa:
hvad bruden är vacker!
Men ve! Ve I Nu börjar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
